I en bokhandel nära dig! 
Ester och Nils gör reklam för Tågsemester- Norden extra allt där Fredrik och jag knåpat ihop ett av 25 kapitel.
Detta projekt är det roligaste jag pysslat med på länge, en livsgnista i tillvaron. Jag blev kontaktad via en Facebook-grupp om tågresor av redaktören till boken som undrade om jag ville skriva ett kapitel om en av familjens resor norrut. Det ville jag såklart. Dels för att det är roligt att skriva men också för att jag gärna vill dela med mig av vårt underbara land till fler och visa på möjligheterna som finns! Och hur vi älskar våra tågresor, som ju är helt rätt i tiden också när vi behöver dra ner på flyg- och bilåkandet.
Det handlar om vår resa till Abisko, Björkliden och Narvik sommaren 2018, den mycket, mycket varma sommaren med 30 grader även uppe i norr! Då är det skönt att svalka sig i iskalla jokkar och vandra uppåt fjället, där vi till sist nådde snötäckt mark!
Vi tog tåget till Stockholm och därifrån nattåget till Abisko där vi bodde på vandrarhem på fjällstationen som ligger precis bredvid tågstationen. Därifrån gjorde vi dagsturer och därefter tog vi oss till Björkliden ett snäpp västerut och bodde i en stuga med vacker utsikt ut över Torne Träsk. Därifrån vandrade vi bland annat upp till Sveriges nordligaste fjällstation Låkktatjåkko där vi övernattade och det var här vi mötte snön på vandringen. Denna utmaning var verkligen en upplevelse vi aldrig glömmer. Fantastiskt vackert och rejält tufft!
Sedan hoppade vi på tåget västerut mot Narvik och den tågresan är unik. Längs bergsväggar rakt över den karga fjällen och sedan ovanför fjorden, in och ut ur tunnlar, och sedan ut till havet med otroliga majestätiska berg omkring. Själva staden Narvik är ju inte speciell alls, ganska ful och grå faktiskt. Men att ta linbanan upp på Narviksfjället och blicka ut är toppklass.
Hur kan jag då skriva ett kapitel till en bok när jag är sjukskriven? Det undrade Försäkringskassan då jag frågade om det var ok att ägna sig åt detta som en slags arbetsträning. Jag var nämligen naiv att tro att det skulle mottas positivt att jag försökte hitta tillbaka till min glöd och till att kunna prestera något. Det handlade om en privat semesterresa, jag läste igenom dagboksanteckningar och satt en stund med arbetet då och då, max i 30-40 minuter åt gången, hemma vid mitt köksbord i lugn och ro, utspritt över flera månader.
Men nej, denna förfrågan bidrog till att Försäkringskassan drog tillbaka mig från Samverkan och från chansen att arbetsträna och skickade mig på Aktivitetsförmågeutredning och nu ett halvår senare verkar tycka att jag kan skriva in mig på Arbetsförmedlingen istället och arbeta 100%. Jag väntar på slutgiltigt besked om några veckor då min läkare och neuropsykolog och jag har lämnat in våra synpunkter om detta.
Så när jag fick besked från Försäkringskassan i höstas fick istället Fredrik ta över skapandet av kapitlet och vi är alltså båda författare.
Jag ångrar ändå inget, det här var något som gjorde mig glad och har hållit mig uppe. Det måste ändå få vara fokus för mig i det hela; mitt mående!
Redaktören gillade bilden på Ester och Nils som drömskt tittar ut från tågfönstret från bädden i nattågets kupé så den har hon spridit för att göra reklam för boken. Den bilden pryder redan vår vägg sedan resan.
Så ett boktips till er är denna bok; passar fint att ge bort i present till sig själv eller andra! Sitta hemma och läsa böcker är ju helt rätt i Corona-tider och att drömma sig bort till resor inom Sverige, eller till de övriga nordiska länderna, är väl det mest lämpliga om vi ska tänka resor överhuvudtaget inom den närmsta framtiden! Och med tåg dessutom, helt rätt! Jag tror Greta köper ett exemplar!
Och jag blir otroligt inspirerad, dels av vår egna resa och vi blir sugna på att åka snart igen, men även såklart av de övriga 24 kapitlen! Så mycket det finns att göra och se och uppleva inte så långt bort från oss! Sverige, och Norden, är fantastiskt!
Nä, det har gått inflation i denna oros-spridning över världen nu och det ena landet efter det andra ska bräcka varandra i att gå längst. Det är en politisk fråga, i USA är det ju tex val i år så såklart blir det många politiska populistiska poäng att plocka här. Flera av Fredriks arbetskollegor i Kina hade hört i media att Sverige struntar i sina invånare och erbjöd sig att skicka masker till oss. Jag tycker Sverige tar detta med mer lugn än andra länder och lyssnar på vad experterna faktiskt säger kan hjälpa i en sån här situation. Men det ändras ju hela tiden vilka steg som bedöms måste tas och det får vi såklart lyssna till. Som sagt, hoppas verkligen att skolorna får fortsätta hålla öppet. Jag klarar inte att ha barnen hemma hela dagarna, det är min återhämtning och rehab-tid.
Och att inte resa utomlands just nu är väl också en bra idé. Om bara flygplanen ställde sig på backen så hade ju det här blivit en perfekt klimat-aktion, men tydligen kör i alla fall många av planen runt tomma för att inte förlora sina ”slot-tider”. Kolla in flygradar.se så kan en se att det fortfarande är väldigt fullt i luftrummet.
För det är ju så att jag hade behövt komma igång med något. Arbetsträning var det jag skulle påbörjat redan i oktober när det var dags senast. Men då blev det ju missförstånd och Försäkringskassan beslutade då att avsluta min medverkan i Samverkan för att jag inte verkade redo och skickade mig istället på en arbetsförmågeutredning som skulle ”hjälpa mig att se vilken nivå jag är på och vilka begränsningar jag har.” Det visste jag redan. Liksom min neuropsykolog och läkare. Sedan dess har jag fått förbereda mig mentalt på att börja arbetsträna på 25%, även fastän jag är på ca 10-15% med tanke på att jag kan hålla fokus i en timme ungefär om jag sitter i möte, läser något någorlunda avancerat osv och sen zoomar jag ut, tappar koncentrationen och får huvudvärk.
Arbetsförmågeutredningen i januari var jag mycket kritisk till men blev positivt överraskad av att de så tydligt fick fram mina begränsningar, jag förstod mig själv bättre och det var också jobbigt att inse. Utredningen konstaterade också att jag hade ”klockren PCS”! Alltså post commotio syndrom efter hjärnskakning, tillsammans med utmattningssyndrom. Nu efter sex veckors väntan efter att rapporten därifrån var klar och överlämnad till Försäkringskassan fick jag svar- de anser att jag inte har rätt till sjukpenning alls och att jag kan börja arbeta 100% och att det finns arbeten som kan ta hänsyn till mina funktionsnedsättningar och begränsningar. Jag har två veckor på mig att nu koordinera min neuropsykolog, läkaren och rehabkoordinatorn och kopiera Försäkringskassans papper och dela ut, för de får ju inte del av dem, samt få dem att kommunicera med varandra och producera kommentarer och skrivelser att skicka in till Försäkringskassan. Sen tar de ett beslut. Suck. Återigen får en vara projektledare och jag upphör aldrig att förvånas över detta system.
Att komma till havet och dessutom bjudas på sol var en smått orealistisk upplevelse i helgen. Tillsammans.
Vi började med det viktigaste, att bjuda hem barnvakterna mamma och pappa som kom när vi kallade, tack! Sedan satte vi oss på tåget på torsdagskvällen mot huvudstaden. Med oss hade vi picknick bestående av sushi, sallad, bubbel och kaffe med choklad och avec! Vi anlände vid 21-tiden och vandrade mot Gamla stan och tog in på Hotell Reisen som även bjöd på barhäng. 
Och bara att få flankera runt i Stockholm. Bara det liksom.
Bubbel i väntan på båt.
Dagen därpå bestod av promenad på övre däck, på ”löprundan”, samt såklart ett varv i buffén igen! 
Två dagar senare var jag där i fem timmar och blev fullkomligt grillad med tester utan pauser. Exempelvis fick jag montera en hylla, ställa böcker i bokstavsordning, sortera post i postfack, beskriva ord, pussla och rita av bilder, repetera siffror framlänges och baklänges och andra IQ-tester. Jag kan säga att jag i ”normala fall” inte älskat den här prövningen och det tror jag få av er gjort. Jag kände mig så dum. Skämdes. Hade nästan på förhand funderat på om jag skulle behöva spela för att få ett mer rättvist resultat. Inte för att jag ville försämra min nivå utan för att jag tex visste att det inte skulle vägas in i resultatet på något vis att jag skulle vara sänkt i en vecka efteråt med huvudvärk. Och på vilket jobb står man i absolut tystnad utan kollegor och sorterar böcker i bokstavsordning!? Vad visar dessa test tänkte och sa jag?! Men jag behövde inte spela. Och de sa också till mig. ”Vi har mycket bevis som visar på din nivå så det behövs inte tas in hur du mår efteråt.”
När jag några veckor senare fick ta del av resultatet visade det sig att de kommit fram till att jag lider av ”klockren PCS”, alltså post commotio syndrom, efter hjärnskakning. Det jag och min neuropsykolog hela tiden varit på det klara med medans läkarna på VC varit mer tveksamma. ”Hmm, kan det verkligen vara detta efter 5 år efter hjärnskakningen, det är nog utmattning mest.” Medans neuropsykologen, som har kunskapen men inte får skriva läkarintyg, menar att det är mycket vanligt att vi med pcs går in även i utmattning eftersom vi inte blir tillräckligt sjukskrivna och inte får adekvat vård. Jag minns vad läkaren sa när jag blev utskriven på söndag morgon efter att jag kommit in på natten efter cykelolyckan. ”Du kan ju vara snäll mot dig själv och ta måndagen ledig i alla fall!” Ja herregud vilken underdrift på vad som komma skulle. Snacka om att kunskapen inte finns tillräckligt inom vården.
Så efter att ha varit mycket skeptisk till denna arbetsförmågeutredning blev jag glad över att de kommit fram till mina problem i utredningen som jag redan kände till och adderat en diagnos till listan. Äntligen finns det på pränt och utav Försäkringskassans egna beställda utredning också! Men det var tufft att läsa rapporten om mina resultat. Det där är ju inte jag. Eller? Nu vet jag inte vad Försäkringskassan kommer att göra med denna utredning. Det kan komma ett brev på posten vilken dag som helst där det står att de är klara med mig och att jag ska skriva in mig på Arbetsförmedlingen kommande dag. Eller så blir det att gå tillbaka till att prova på Samverkan med arbetsträning som jag aldrig hann börja med sist. Något spännande bjuder de säkerligen på i alla fall och det med kort varsel! Spännande hela tiden!
Tack Fredrik! Vi är bäst! ❤ Och tack igen till barnvakterna! ❤
I alla fall så har hösten gått snabbt. Den senaste dusten med Försäkringskassan tog lite musten ur mig. ”Det är en jävla cirkus” har jag konstaterat tidigare men nu blev det än mer definitivt. I tidigare inlägg beskrev jag hur det blev missförstånd med att jag behövde börja med arbetsträning någonstans på 25% i det som heter Samverkan. Det var något som inte ens vården kände till och ännu mindre jag. Vi hade trott att jag kunde få börja i min egna takt till en början med. Men den möjligheten fanns tydligen inte; det är 25% eller 0 som gäller, inget däremellan. Och nu kan jag inte välja längre för de kickade ut mig utan diskussion och bestämde att jag istället ska få genomgå en arbetsförmågeutredning på beställning av Försäkringskassan. De litar ju inte på vad jag eller vården säger om mitt mående och förmåga.
Svarsblanketten inför utredningen som jag fick fylla i innehöll frågor som ”Kan du gå uppför en trappa”, kan du sitta, stå osv?” Så ett jobb som bara består av sådana komponenter är jag nog ändå redo för. Därefter erbjöds man två rader om det var något jag ville tillägga. Jag skrev där ”se bilaga” och bifogade två A-4-sidor med text. Såklart. När har jag någonsin nöjt mig med två rader för något och varför skulle jag? Där beskriver jag mina begränsningar men också min besvikelse över att jag inte fick sätta igång med något under hösten! Varför kunde jag inte få börja på något litet och sen få öka successivt, det hade satan varit så mycket bättre, mer effektivt och konstruktivt och även samhällsekonomiskt bättre!
Handläggaren gissade på att datumet för utredningen skulle bli i februari, mars. För någon dryg vecka sen hörde hon av sig och sa att det istället skulle bli någon gång under jullovet och la till att en absolut inte av någon anledning får missa denna utredning, då förlorar en sjukpenningen! I chock igen! Till vår lycka visade sedan kallelsen från det privata företaget i Värnamo att det var först veckan efter jullovet så vi slapp ändra på våra jullovsplaner med familjen. 
Men herregud, det är juletider! Inte ska en behöva prata om något så trist som Försäkringskassan då! Jag har lagt undan detta nu och det får bli nästa års utmaning att ta tag i igen. Vi är i fas med julstämning och huset är pyntat inifrån och ut i trädgården. Har tex räknat det till 20 olika julgrupps-arrangemang som Ester, Nils och jag komponerat ihop! Det här är tiden på året då min enda existerande pyssel-gen kommer fram.
Och så har jag sedan förra julen gått ner 19 kg i vikt! Och mår bättre i kropp och själ. Men det ska jag inte skriva mer om nu för jag har nämligen redan börjat jul-gotta mig rejält och hoppas att ni också unnar er och då ska vi verkligen inte prata vikt. Återkommer om detta i januari istället. Jag klappar i alla fall mig själv på axeln och ger mig själv medkänsla och värme, som jag lärt mig att göra, och önskar mig själv och de mina ett Gott 2020. Och till dig med! Gott slut och gott nytt! Tack för att du läst mina ord i år. ♥
Vinterjackor och blombuketter. Skrapa rutan och planera för den kommande helgen som lovar grill- och ute-väder igen. Solen som bländar en med sina blixtrande klara höststrålar och får mig att tvätta köksfönstret. Det händer inte ofta men exakt rätt vinkel på sol och min position är ett måste för att jag ska störas så av kladdiga fönster att jag måste agera.
De senaste två lördagarna har det varit kräftskiva hemma hos oss, den ena med barn och den andra utan. Både helgerna har vi känt oss så tacksamma över att ha så fina vänner att bjuda in till fest! Skivan med barn blev lyckad för att vi nu har så pass stora barn att det både är trevligt att umgås samt att de även sköter sig själva och har skoj ihop och överraskade oss dessutom med att ha gjort en egen frågetävling som de testade oss vuxna i. Skivan utan barn med vårt Osby-gäng var trevlig för vi brukar inte umgås utan barn och här är det fortfarande en yngre uppsättning och inte lika självgående. Nils som är 6 år blir väldigt olika i ålder när han själv är yngst i ett gäng med de äldre jämfört med när han hänger med jämngamla och yngre. Så blir det ju! Inget fel på fester med våra barn heller men det är ju fint att få hinna prata och ha roligt bara vi vuxna ibland!
Här stekt brietårta med havssalt, honung och egenplockade björnbär som barnen och jag plockat. 
Därtill såklart snapsvisor, frågesport och andra lekar under kvällen. Lyckat och nu har vi fyllt årets kräftskivekvot, tror vi i alla fall. Den här helgen tar vi det betydligt lugnare.
Idag vaknade jag tidigt och gick upp och tände ljus. Lite senare fick jag sällskap av de två små och Nils tog in hela mys-scenariot med: ”Det är det här jag gillar, såna här kvällar. Då passar det att man får paket på väggen också, när kommer dom?” Alltså, trots morgon och fortfarande i september så fick han sug efter Adventskalender och mys. Han fick höst-feeling helt enkelt men får allt vänta några månader till på de där paketen på väggen. Älskar att han älskar det. Och älskar fredag och helg. Som vi ska mysa. Hoppas ni med! ❤
♥
Efter att vi hjälpt till litegrann på festplatsen på eftermiddagen och jag även hade hunnit med att få ett jävla getingstick i fingret checkade vi in på hotellet i Jonsered och hoppade därefter på pendeltåget in till centrum för att passa på att göra Göteborg en sväng. Hamnade på Avenyn för att bla besöka puben där vi träffades för 15 år sedan i våras. Flying Scotsman! På den tiden bodde jag i Göteborg och Fredrik var på besök för att springa Göteborgsvarvet och så strålade vi samman framåt natten genom vår gemensamma bekanta Marita! ♥ The rest is history! Lite rolig kuriosa är att vi och Kristin och Patrik har samma datum fast olika år samt att Göteborgsvarvet är inblandat även i deras historia- 15 maj! Så käckt det vore om vi alla fyra sprang det ihop som ett jubileum! Haha, never gonna happen! Besöka pubar och dricka öl är jag mer med på!
Efter det spårvagn 3 till Stigbergstorget och Henriksberg och såklart upp och ut på takterrassen. Här har vi varit många gånger, vårt ställe också. Vi har många sådana.
Förutom att det är trevligt med utsikt och öl- Har jag förresten nämnt att jag dessutom har världens snyggaste man!? ♥
Blev det bra ändå? Oh ja. Med betoning på Oh och ja. Först hade det dukats upp till mingel-plock av bästa sorten där en plockade till sig massa gott medans en minglade runt och hälsade på alla i den lilla ladan som var festlokalen. Brudparet var ännu inte närvarande. Egentligen skulle alla fått fyllda picknickkorgar som de planerat minutiöst kring. Á la min syster yster. Hon är världsbäst på att fixa picknickmat, mys, plock, läckerheter och hitta gulliga små passande fat, burkar och korgar och annat på loppis och få ihop allt till en go tillställning. Det blev det nu med. I en mysig lada med mysigt regn utanför. 
Visst, en picknick i solen med utsikt ut över de grönskande kullarna kring Olofstorp hade såklart varit fint det med. Jag förstår hur de tänkte. Men återigen, när det är bröllop så blir allt magi ändå. Vips med trollspöt liksom! En måste dock ha varit med om att planera och genomföra en stor fest för att riktigt förstå hur stor investeringen är i energipådrag och hur en lägger ner hela själen i allt och hur det alltid blir så mycket som inte blir som en tänkt. En otrolig tillställning och anspänning! Ni gjorde det väldigt bra Kristin och Patrik!
De hade experter i köket i form av Patriks kollegor från Kasinot och Patrik och Kristin hade också varit med och preppat maten, som det heter. Dessutom hade de två anställda som serveringspersonal som bla levererade Tequila till alla, sjungandes och dansandes iförda Sombreros !
Efterrätten var såklart inte sämre den och hade skapats av väninnan Karin som uppenbarligen är en expert på efterrätter. Kak-kross, seg kolasås med havssalt och en choklad-moussig sak överst med vacker garnering- typ så med egen beskrivning! Mums. Och till det såklart- hot shots till alla!! En riktig fest helt enkelt! Inte igår som jag drack varken Tequila eller Hot shots! Så skoj! Smart nog så skippade jag rödvinet, det hade inte funkat bra med mitt huvud dagen därpå så det valet är jag nöjd över! Dock hade jag lite känning av huvudvärk efter att jag och Hanna hade avklarat lek och tal men det rättade till sig efter tequilan! Gött! Mer tequila ordinerat kanske!?
Här kan ni läsa mer om Brommö: 
Förväntningar och dryck i Värtahamnen medans färjan lägger till.
Efter buffet-middag där vi alla åt så vi storknade, (förutom Nils som sammanfattade att han mest gillade riset och potatisen och vi blev av med allt dåligt samvete för att vi ljugit om att han var 5 år och således fick äta gratis, fast han ju är 6 …) spelade vi air-hockey-turnering. Och jag vann vill jag gärna förtälja. Därefter var det entertainment de luxe med glittrande föreställning innehållande klädombyten, danser och covers blandat i en show á la Eurovision-takter. Barnen älskade det! Och sedan blev det till och med disco-dans ihop med morsan, det är inte varje dag det händer, och ännu mer sällan kvälls/nattetid! Så roligt att bugga och disco-dansa runt med sina barn! (Fredrik hade fått retirera till vår hytt då vi befann oss på öppet hav mellan Stockholms Skärgård och Åland där det blåste en hel del.)
Det blev absolut en semester-bubbla den här tripen också. En annan slags semester än den lugna stug-veckan på Torsö, men ändå en bubbla! Bubblan skapar vi i familjen där vi är. Så enkelt är det ju. Wee, ourselves and us! Med en kortlek och ett gäng tärningar. Och så lite tax-free däremellan! Och att vi ser till att verkligen älska det som sker omkring oss! Buffet med allt vad du vill ha i mat- och dryckes-väg= wow! Och pool! Trots att det var under bildäck och hur kallt som helst och det gungade så det gick vågor i poolen! (Här bangade Fredrik och jag gick och satte mig i en varm bastu!) 
När vi kom i land tog vi oss snabbt till parkeringen, packade om, barnen tog sina cyklar och så begav vi oss av emot Gärdets STF vandrarhem som låg en kvarts promenadväg bort.
När vi bokade kryssningen och då konstaterade att det var just en tisdagskväll vi skulle komma åter till Stockholm så var det ju bara att inse att ”Vi måste till Allsång på Skansen!!” Och vilken fart vi fick ha för att hinna dit!
Vi hann till sist med tio minuters marginal. (Men satan vad dyrt det var- drygt 500 kr för vår familj! Tanken är såklart att en kan komma tidigare och göra en heldag på Skansen.)
En så vacker sommarkväll och vilket startfält de levererade! Hann dock knappt fram förrän halva skaran kom på att de var superhungriga på korv så vi fick lämna platserna.
Orup, Icona Pop, Maxida Märak, han den där som vann Eurovision och så en operasångare från Norge som vi fortfarande kallar för ”hen” för vi har inte kunnat reda ut om det var en hon eller han-allt i sann Pride-anda- festivalen som pågick för fullt i Stockholm!
Några sköna dagar med cykling längs kanalen.
Här Juno som går mellan Göteborg och Stockholm med passagerare. En av mina önskeresor jag hade velat göra. Tänk att bara få sitta på däck i en korgstol i lugn och ro några dagar och läsa böcker och sippa på ett glas vin medans det svenska landskapet passerar förbi. Det tar fyra dagar åt varje håll. 
Jag är fascinerad av dem som slussar- hur gör de, hur får de plats och hur kan de verka vara så lugna och inte bråka med varandra och andra besättningar. Allt medans det står massor av turister och kollar på! Nja, en kanalbåt där jag själv slipper sköta slussningen hade allt passat mig och min stressnivå bättre.
Vi valde Torsö, ön utanför Mariestad i Vänern där vi hyrde en stuga av min barndomskompis. Där på ön är min pappa född och släkt bor där än. Mina föräldrar gifte sig i Torsö kyrka och mina förfäder vilar på kyrkogården. Vid bygdegården på fotbollsplanen firade vi Midsommar för en månad sedan, liksom förra året.
Stugmys! Tärning, kort- och brädspel. 
Kusiner som springer på skogsvägarna, badar från bryggan, berättar spökhistorier och går på upptäcktsfärd ute i ladorna och har hemlisar. 
De vuxna som promenerar och drömmer om egna stugor.
Ljuset, det är det jag kommer att tänka på först när jag ser tillbaka på veckan. Ljuset över Västgötaslätternas åkrar med vete, havre, korn eller råg är så speciellt. Solens strålar över Vänern. Det är magiskt och jag hittar inte något riktigt likadant i Småland. Jag antar att det handlar om vad en bär med sig i själen, det som väcker känslor, minnen, förnimmelser, ursprung. Speciellt kvällsljuset. Det rymmer allt.
Som en tavla.
Allt varade en vacker stund och vi tog vara på den, sedan var den förbi.
Bokskog den här tiden på året, tror inte det finns någon vackrare färg? Vi har stannat, tittat upp, andats in skog och tankat på rejält med klorofyll, solljus och grönska.
Efter veckor med regn, snö, hagel och kyla var det äntligen dags för sol, det har vi förtjänat. April månad utan regn alls har en redan glömt, känns avlägset. Nu borde det vara påfyllt i vattenförråden tycker en men det är det ju långt ifrån så det får nog gärna fortsätta regna med jämna mellanrum.
Jag tänker låta Angeliqa fortsätta att inspirera mig och ta mig ut på än fler vandringar och öva på att finna hikefulness. Vandra i frid. ❤
Mias krönikor 