En riktig semester är en bubbla, ett universum som existerar bara där och då. Oavsett var i världen en befinner sig och hur upplägget än ser ut.
Vi valde Torsö, ön utanför Mariestad i Vänern där vi hyrde en stuga av min barndomskompis. Där på ön är min pappa född och släkt bor där än. Mina föräldrar gifte sig i Torsö kyrka och mina förfäder vilar på kyrkogården. Vid bygdegården på fotbollsplanen firade vi Midsommar för en månad sedan, liksom förra året.
Här ”bara var” vi. Grillade. Intog goda drycker. Fikade. Mycket av det goda. Mycket ”unnande”. 
Stugmys! Tärning, kort- och brädspel. 
Och så mycket midsommarblomster ännu. Vi plockade, som vi alltid brukar. Blommor, svamp och blåbär. Körsbär, vinbär och hallon. Minnen. 
Nya promenadvägar. 
Älg
Och vi hann med familjen och släkten flera gånger om. Så fint att få bjuda in dem till oss. Det är vanligtvis svårt när vi bor en bit bort.
Kusiner som springer på skogsvägarna, badar från bryggan, berättar spökhistorier och går på upptäcktsfärd ute i ladorna och har hemlisar. 
De vuxna som promenerar och drömmer om egna stugor.
Så igen ensamma i vår lilla familj. I stugan precis vid grusvägen, vid de vackra åkrarna intill skogen. En glänta, en paus, ja just en bubbla. Vi andades. Det var mindfullness. På riktigt. 
Ljuset, det är det jag kommer att tänka på först när jag ser tillbaka på veckan. Ljuset över Västgötaslätternas åkrar med vete, havre, korn eller råg är så speciellt. Solens strålar över Vänern. Det är magiskt och jag hittar inte något riktigt likadant i Småland. Jag antar att det handlar om vad en bär med sig i själen, det som väcker känslor, minnen, förnimmelser, ursprung. Speciellt kvällsljuset. Det rymmer allt.
Som en tavla.
En promenad bort genom skogen låg sjön.
Allt varade en vacker stund och vi tog vara på den, sedan var den förbi.
Mias krönikor 