Det är krig och elände och vi är i färd med att kolla upp var närmsta skyddsrum finns och inför måndagens test av Hesa Fredrik så sprids info om skillnaden på olika slags larm som kan ljuda, som Viktigt meddelande till allmänheten och Flyglarm!
Samtidigt skiner solen och våren stormar in och vi letar efter den första tussilagon. Sitter på ett tåg hem från Partille där jag träffat barndomskompisarna Anna och Jenny. Vi som kan ses efter typ 10 år och fortsätta där vi var. Vi känner varandra. Inget har ändrats.
Fastän mycket har hunnit hända i våra liv och det blir så intensivt att sammanfatta. Helt slut men väldigt lycklig åker jag därifrån. Vänner som känner mig, som jag är trygg med, alltid skrattar med. Som jag har en historia med. Vi lärde känna varandra på mellanstadiet. Jenny och jag lekte dag och natt. Byggde kojor i trädgården som vi sov i. Plockade blåbär och sålde så vi kunde ha råd att köpa dagskort till vattenrutschkanan på Ekudden-badet eller att hyra en Nintendo-spelkonsol på Åkes Video ett dygn och tog vara på timmarna och spelade hela natten!
Anna som bodde ute i Karleby och var så rolig att följa med hem för hon åkte buss. Och hade får i trädgården. Och det mest underbara smittande skrattet! Som inte ändrats någotN Och en pappa som var kyrkoherde och var anledningen att det blev en konfirmationsresa till Eastbourne för både mig och kompisarna som han anordnade! Och även för syrran ett par år senare.
Vi har varit på otaliga veckoträffar och läger med kyrkans scoutverksamhet Ansgars, på junior-senior- och kyrkans ungdoms-grupper. En uppväxt med bra och sunda människor runt omkring en i en miljö som fick oss att våga växa och utvecklas, tänka på existentiella frågor och vila i en trygghet mitt i en turbulent tid i livet. Förutom vännerna kan jag passa på att tacka församlingsassistent Agneta och Gud! ❤️
Olika perioder i ens liv som alla har varit viktiga. Jag har flyttat runt, gått vidare, fått nya vänner, varit konstant rastlös, kommit tillbaka och fortsätter.
Aldrig riktigt landat tror jag och börjar nog få inse att jag kanske alltid behöver röra på mig till viss del. Men det betyder något att ha fasta punkter, hållplatser som jag kan återvända till. Viktiga vänner. De har en kvar. Om en är lyckligt lottad och inte skrämt bort dem. Och det har jag tydligen inte. Det gör mig lycklig. Tacksam. Ödmjuk. Och äldre. Skönt.
Enligt kyrkoåret är det ju nu fastan, mellan fettisdagen och påsken, då vi kanske ger upp vissa saker för att värdera och uppskatta det vi har. Som Ramadan. Att fokusera och känna tacksamhet och vad som är viktigt i livet. Det passar kanske ännu bättre i år. Efter pandemi och mitt i en mycket oviss och skrämmande tid i Europa och världen.
Vår, vänner och vördnad. Och så mello.
Ta hand om er! ❤️
Ester och Nils gör reklam för Tågsemester- Norden extra allt där Fredrik och jag knåpat ihop ett av 25 kapitel.
Detta projekt är det roligaste jag pysslat med på länge, en livsgnista i tillvaron. Jag blev kontaktad via en Facebook-grupp om tågresor av redaktören till boken som undrade om jag ville skriva ett kapitel om en av familjens resor norrut. Det ville jag såklart. Dels för att det är roligt att skriva men också för att jag gärna vill dela med mig av vårt underbara land till fler och visa på möjligheterna som finns! Och hur vi älskar våra tågresor, som ju är helt rätt i tiden också när vi behöver dra ner på flyg- och bilåkandet.
Redaktören gillade bilden på Ester och Nils som drömskt tittar ut från tågfönstret från bädden i nattågets kupé så den har hon spridit för att göra reklam för boken. Den bilden pryder redan vår vägg sedan resan.
Nä, det har gått inflation i denna oros-spridning över världen nu och det ena landet efter det andra ska bräcka varandra i att gå längst. Det är en politisk fråga, i USA är det ju tex val i år så såklart blir det många politiska populistiska poäng att plocka här. Flera av Fredriks arbetskollegor i Kina hade hört i media att Sverige struntar i sina invånare och erbjöd sig att skicka masker till oss. Jag tycker Sverige tar detta med mer lugn än andra länder och lyssnar på vad experterna faktiskt säger kan hjälpa i en sån här situation. Men det ändras ju hela tiden vilka steg som bedöms måste tas och det får vi såklart lyssna till. Som sagt, hoppas verkligen att skolorna får fortsätta hålla öppet. Jag klarar inte att ha barnen hemma hela dagarna, det är min återhämtning och rehab-tid.
Och att inte resa utomlands just nu är väl också en bra idé. Om bara flygplanen ställde sig på backen så hade ju det här blivit en perfekt klimat-aktion, men tydligen kör i alla fall många av planen runt tomma för att inte förlora sina ”slot-tider”. Kolla in flygradar.se så kan en se att det fortfarande är väldigt fullt i luftrummet.
För det är ju så att jag hade behövt komma igång med något. Arbetsträning var det jag skulle påbörjat redan i oktober när det var dags senast. Men då blev det ju missförstånd och Försäkringskassan beslutade då att avsluta min medverkan i Samverkan för att jag inte verkade redo och skickade mig istället på en arbetsförmågeutredning som skulle ”hjälpa mig att se vilken nivå jag är på och vilka begränsningar jag har.” Det visste jag redan. Liksom min neuropsykolog och läkare. Sedan dess har jag fått förbereda mig mentalt på att börja arbetsträna på 25%, även fastän jag är på ca 10-15% med tanke på att jag kan hålla fokus i en timme ungefär om jag sitter i möte, läser något någorlunda avancerat osv och sen zoomar jag ut, tappar koncentrationen och får huvudvärk.
Arbetsförmågeutredningen i januari var jag mycket kritisk till men blev positivt överraskad av att de så tydligt fick fram mina begränsningar, jag förstod mig själv bättre och det var också jobbigt att inse. Utredningen konstaterade också att jag hade ”klockren PCS”! Alltså post commotio syndrom efter hjärnskakning, tillsammans med utmattningssyndrom. Nu efter sex veckors väntan efter att rapporten därifrån var klar och överlämnad till Försäkringskassan fick jag svar- de anser att jag inte har rätt till sjukpenning alls och att jag kan börja arbeta 100% och att det finns arbeten som kan ta hänsyn till mina funktionsnedsättningar och begränsningar. Jag har två veckor på mig att nu koordinera min neuropsykolog, läkaren och rehabkoordinatorn och kopiera Försäkringskassans papper och dela ut, för de får ju inte del av dem, samt få dem att kommunicera med varandra och producera kommentarer och skrivelser att skicka in till Försäkringskassan. Sen tar de ett beslut. Suck. Återigen får en vara projektledare och jag upphör aldrig att förvånas över detta system.
Att komma till havet och dessutom bjudas på sol var en smått orealistisk upplevelse i helgen. Tillsammans.
Vi började med det viktigaste, att bjuda hem barnvakterna mamma och pappa som kom när vi kallade, tack! Sedan satte vi oss på tåget på torsdagskvällen mot huvudstaden. Med oss hade vi picknick bestående av sushi, sallad, bubbel och kaffe med choklad och avec! Vi anlände vid 21-tiden och vandrade mot Gamla stan och tog in på Hotell Reisen som även bjöd på barhäng. 
Och bara att få flankera runt i Stockholm. Bara det liksom.
Bubbel i väntan på båt.
Dagen därpå bestod av promenad på övre däck, på ”löprundan”, samt såklart ett varv i buffén igen! 
Två dagar senare var jag där i fem timmar och blev fullkomligt grillad med tester utan pauser. Exempelvis fick jag montera en hylla, ställa böcker i bokstavsordning, sortera post i postfack, beskriva ord, pussla och rita av bilder, repetera siffror framlänges och baklänges och andra IQ-tester. Jag kan säga att jag i ”normala fall” inte älskat den här prövningen och det tror jag få av er gjort. Jag kände mig så dum. Skämdes. Hade nästan på förhand funderat på om jag skulle behöva spela för att få ett mer rättvist resultat. Inte för att jag ville försämra min nivå utan för att jag tex visste att det inte skulle vägas in i resultatet på något vis att jag skulle vara sänkt i en vecka efteråt med huvudvärk. Och på vilket jobb står man i absolut tystnad utan kollegor och sorterar böcker i bokstavsordning!? Vad visar dessa test tänkte och sa jag?! Men jag behövde inte spela. Och de sa också till mig. ”Vi har mycket bevis som visar på din nivå så det behövs inte tas in hur du mår efteråt.”
När jag några veckor senare fick ta del av resultatet visade det sig att de kommit fram till att jag lider av ”klockren PCS”, alltså post commotio syndrom, efter hjärnskakning. Det jag och min neuropsykolog hela tiden varit på det klara med medans läkarna på VC varit mer tveksamma. ”Hmm, kan det verkligen vara detta efter 5 år efter hjärnskakningen, det är nog utmattning mest.” Medans neuropsykologen, som har kunskapen men inte får skriva läkarintyg, menar att det är mycket vanligt att vi med pcs går in även i utmattning eftersom vi inte blir tillräckligt sjukskrivna och inte får adekvat vård. Jag minns vad läkaren sa när jag blev utskriven på söndag morgon efter att jag kommit in på natten efter cykelolyckan. ”Du kan ju vara snäll mot dig själv och ta måndagen ledig i alla fall!” Ja herregud vilken underdrift på vad som komma skulle. Snacka om att kunskapen inte finns tillräckligt inom vården.
Så efter att ha varit mycket skeptisk till denna arbetsförmågeutredning blev jag glad över att de kommit fram till mina problem i utredningen som jag redan kände till och adderat en diagnos till listan. Äntligen finns det på pränt och utav Försäkringskassans egna beställda utredning också! Men det var tufft att läsa rapporten om mina resultat. Det där är ju inte jag. Eller? Nu vet jag inte vad Försäkringskassan kommer att göra med denna utredning. Det kan komma ett brev på posten vilken dag som helst där det står att de är klara med mig och att jag ska skriva in mig på Arbetsförmedlingen kommande dag. Eller så blir det att gå tillbaka till att prova på Samverkan med arbetsträning som jag aldrig hann börja med sist. Något spännande bjuder de säkerligen på i alla fall och det med kort varsel! Spännande hela tiden!
Tack Fredrik! Vi är bäst! ❤ Och tack igen till barnvakterna! ❤
I alla fall så har hösten gått snabbt. Den senaste dusten med Försäkringskassan tog lite musten ur mig. ”Det är en jävla cirkus” har jag konstaterat tidigare men nu blev det än mer definitivt. I tidigare inlägg beskrev jag hur det blev missförstånd med att jag behövde börja med arbetsträning någonstans på 25% i det som heter Samverkan. Det var något som inte ens vården kände till och ännu mindre jag. Vi hade trott att jag kunde få börja i min egna takt till en början med. Men den möjligheten fanns tydligen inte; det är 25% eller 0 som gäller, inget däremellan. Och nu kan jag inte välja längre för de kickade ut mig utan diskussion och bestämde att jag istället ska få genomgå en arbetsförmågeutredning på beställning av Försäkringskassan. De litar ju inte på vad jag eller vården säger om mitt mående och förmåga.
Svarsblanketten inför utredningen som jag fick fylla i innehöll frågor som ”Kan du gå uppför en trappa”, kan du sitta, stå osv?” Så ett jobb som bara består av sådana komponenter är jag nog ändå redo för. Därefter erbjöds man två rader om det var något jag ville tillägga. Jag skrev där ”se bilaga” och bifogade två A-4-sidor med text. Såklart. När har jag någonsin nöjt mig med två rader för något och varför skulle jag? Där beskriver jag mina begränsningar men också min besvikelse över att jag inte fick sätta igång med något under hösten! Varför kunde jag inte få börja på något litet och sen få öka successivt, det hade satan varit så mycket bättre, mer effektivt och konstruktivt och även samhällsekonomiskt bättre!
Handläggaren gissade på att datumet för utredningen skulle bli i februari, mars. För någon dryg vecka sen hörde hon av sig och sa att det istället skulle bli någon gång under jullovet och la till att en absolut inte av någon anledning får missa denna utredning, då förlorar en sjukpenningen! I chock igen! Till vår lycka visade sedan kallelsen från det privata företaget i Värnamo att det var först veckan efter jullovet så vi slapp ändra på våra jullovsplaner med familjen. 
Men herregud, det är juletider! Inte ska en behöva prata om något så trist som Försäkringskassan då! Jag har lagt undan detta nu och det får bli nästa års utmaning att ta tag i igen. Vi är i fas med julstämning och huset är pyntat inifrån och ut i trädgården. Har tex räknat det till 20 olika julgrupps-arrangemang som Ester, Nils och jag komponerat ihop! Det här är tiden på året då min enda existerande pyssel-gen kommer fram.
Och så har jag sedan förra julen gått ner 19 kg i vikt! Och mår bättre i kropp och själ. Men det ska jag inte skriva mer om nu för jag har nämligen redan börjat jul-gotta mig rejält och hoppas att ni också unnar er och då ska vi verkligen inte prata vikt. Återkommer om detta i januari istället. Jag klappar i alla fall mig själv på axeln och ger mig själv medkänsla och värme, som jag lärt mig att göra, och önskar mig själv och de mina ett Gott 2020. Och till dig med! Gott slut och gott nytt! Tack för att du läst mina ord i år. ♥
Och en regnbåge som avslut. Tack Patricia, Valter och Fredrik för helgen. Och tack alla ni som kommit med hejarop. Tacksam och med frid i bröstet. ❤
Mias krönikor 