69. Söderåsen

11,3 km, 15000 steg och 25 våningar säger min app om denna dag än så länge. Fin-fin lördag i Söderåsens nationalpark tillsammans med min vän, och fd kollega, Caroline med familj!

Bokskog den här tiden på året, tror inte det finns någon vackrare färg? Vi har stannat, tittat upp, andats in skog och tankat på rejält med klorofyll, solljus och grönska.Efter veckor med regn, snö, hagel och kyla var det äntligen dags för sol, det har vi förtjänat. April månad utan regn alls har en redan glömt, känns avlägset. Nu borde det vara påfyllt i vattenförråden tycker en men det är det ju långt ifrån så det får nog gärna fortsätta regna med jämna mellanrum.

Men nu njuter vi av blå himmel.

Söderåsens nationalpark är en av Sveriges 30 nationalparker. Det finns två huvudingångar; Skäralid, där vi var idag, och så Röstånga. Flera olika vandringsleder i olika svårighetsgrad finns och vi valde en lagom svår på dryga 7 km. Det blev en perfekt tur med stopp för lunch på trangiakök och så en fika senare. Caroline hade också med en påse godis som hon gladde barnen med, mycket bra med energipåfyllning.

Nu har vi landat hemma i trädgården och fick äntligen ta fram grillen och hänga i utemöblerna igen. Lite möra och väderbitna; en go känsla.

Tack till vårt vandringssällskap som bjöd med oss på turen! Ett perfekt sätt att umgås på. Bestäm en nationalpark där ni möts upp som tar ca en timme och 15 min att köra till. Vandra och ät och prata och avsluta sen med ett gemensamt stopp på hemvägen i ett flygplan utanför Örkelljunga som säljer lördagsgodis och sen var och en hem till sitt och så hinns lördagskvällen med i lugn och ro. Skål för lördag!

68. Bakslag?

“Steg för steg följer jag stigen längs med ån. Bort från staden till de öppna fälten och skogen. Där, mitt i äventyret, sätter jag mig under trädet. Medans jag dricker mitt kaffe ser jag årstiderna passera. Sitter kvar i tystnaden och värmen sprider sig inombords. Från tystnaden och från kaffet. Jag tar ytterligare en klunk ur min termos och känner äventyrslängtan väckas till. ”

Angeliqa Mejstedt 1986-2019

Tidigt i morse snörade jag på mig vandringsskorna och begav mig iväg ut i ett vår/vinter-landskap!

Blommor och träd tyngdes ner av den tunga snön.

Syrén med snötäcke.

Men de reser sig, de har varit med förr. Det här är inget bakslag, det är vår.

Det här är vårt svenska väder som spexar till det. Betydligt mer bekymmersamt är förra sommarens öken-torka tex. Då tar jag mycket hellre sådana här dagar än behöver stå ut med den värmen och torkan igen.

Våra årstider är fantastiska, det hinner ju aldrig bli tråkigt. Samma stig ser annorlunda ut för varje gång. Och just idag mycket annorlunda från igår!

Här slog jag mig ner på ett sittunderlag med min termos kaffe. Och reflekterade över att det kanske inte finns några bakslag alls, att allt är en del av vägen.

Idag var det nämligen dags för en nationell stund för vandraren Angeliqa Mejstedt som drev den mycket omtyckta Vandringsbloggen, även podd/instagram/Facebook. Hon tog sitt liv för en månad sedan och det är så sorgligt. Människor över hela Sverige, och säkert utspridda över världen, vandrar ut i naturen just idag för en stund med sin termos på en sten eller stubbe och stannar upp, tänker på Angeliqa som älskade kaffestunden och förhoppningsvis reflekterar över sitt egna liv. Hon slog alltid ett slag för att ta pauser, äta en god bit choklad, hinna njuta av naturen och känna hikefullness.

Det var fint att stanna upp en stund och fint att se inlägg i Facebook-gruppen med bilder från många stenar och stubbar därute. Jag tackar henne för all inspiration och gav ett löfte att komma ihåg vandringen. Att vandra mer. Det mår jag bra av. För längesen, alltför längesen, var jag ute på vandringar på egen hand och sov i tält själv. Det skulle jag vilja komma igång med igen.

Lördagsfrid. ❤️

67. Morgonstund

11 km vandring innan frukost. Så skulle nästan varje dag börja. När fötterna rör sig av sig själva, över stigar och spänger, genom löv- och granskog och förbi torvmosse, myr och mossbeklädda stenmurar.

img_3785

img_3777

img_3799.jpg

Med frid i sinnet och när allt känns möjligt. Det här är min bästa egentid, min mindfulness, meditation och friskvård.

img_3775.jpg

img_3771

Tänk att ha en sådan här vacker led nära oss. Att följa en led med markeringar är ibland så skönt. Barnen tycker att det är spännande och följer mycket hellre med då. Bara promenera är inte alls lika skoj. Jag gillar att följa och inte alltid behöva göra val. Men jag har ju i vart fall valt att ta steget att ge mig iväg ut!

img_3776

img_3782Steg för steg.

img_3769.jpgOch förutom markeringar så betyder det ju också att någon sköter om leden och ger den kärlek. Sågar av nedfallna träd, lägger spänger, leder om stigen vid högt vattenflöde. Och den omvårdnaden känns där en vandrar fram.

Nästa gång tar jag med mig en termos kaffe och frukost.