84. Goddagens!

Jamen hallå där bloggen, det var ett tag sedan sist! Nu fick jag plötsligt tillbaka lusten att kommunicera något här så då får jag passa på.

Känner jag för att diskutera Försäkringskassan för femtielfte gången? Hmm, svar nej. Men jag får ta och sammanfatta läget sedan sist:

Jodå, vårens duell med denna myndighet slutade såklart med förlust för min del. Jag fick nekad sjukskrivning och de ansåg att jag kunde gå från 100% sjukskriven till 100% arbetsför. Oavsett att jag hade en läkare på Vårdcentralen i Älmhult och en Neuropsykolog på Rehabkliniken i Växjö som sa tvärtom- att jag behövde få fortsätta vara sjukskriven på 100% och börja arbetsträna successivt. Det vi hävdat i drygt 1,5 år nu.

Handläggaren på Försäkringskassan konstaterade att ”vår konversation är över” när jag och Fredrik försökte få svar angående beslutet och vad som skulle hända nu? En konkret fråga handlade om ett sk omställningsmöte, vilket jag fått till mig från vården att efterfråga. Ett möte där Försäkringskassans handläggare träffar mig och Arbetsförmedlingen för en överlämning om framtiden.  Min handläggare på FK bemödade sig inte att med ett endaste ord svara på den frågan, trots att vi hörde av oss flera gånger.

Först meddelade hon att all information vi behövde skulle stå i det brev hon hade skickat. Vi väntade. Jag gick spänd till brevlådan varje dag och vi hörde av oss igen när det inte kom. Efter 1,5 vecka kontaktade vi återigen handläggaren om att brevet fortfarande inte kommit och att jag inte visste vad jag skulle göra efter att ha skrivit in mig på Arbetsförmedlingen, skulle jag boka in möte själv eller hur funkade det? Jag var livrädd att göra fel! Då får vi svaret att det inte finns något brev, hon hade menat det beslut som elektroniskt skickats ut och som jag ju fått 1,5 vecka tidigare. Alltså med noll information och noll svar på våra frågor.

Alla handläggare på FK är givetvis inte så här och jag har nog haft ”oturen” några gånger. Det har varit många fler rundturer än vad jag tagit upp här också. Jag tror dock inte att det först och främst handlar om deras personligheter utan om ett otydligt och omöjligt uppdrag. Den här handläggaren anser jag dock var djupt omänsklig i sitt icke-bemötande av mig som långtidssjukskriven och nere på botten. Att delge information överhuvudtaget är ju a och o och den informationen hon gav kunde delgivits oss på ett så mycket humanare och smidigare sätt. Vi skickade synpunkter om henne till hennes chef och fick kontakt med denne och fick väl åtminstone något bekräftat att det inte skulle gå till så.

Jag begärde även omprövning av beslutet, mest av principsak, jag har inga förhoppningar att de kommer att ändra sig. Jag passade på att skriva ett och annat om vad jag råkat ut för under de här åren och med vilken otydlighet och oförståelse jag blivit bemött med. Allt med stöd av läkare och neuropsykologen som också ansåg att detta inte gått rätt till och kompletterade med ännu mer information. Det kändes bra att säga sitt och tänka att kanske, kanske kommer det ändå till nytta för någon annan framöver som har oturen att behöva hamna i denna cirkus.

Därefter har jag skitit blanka fan i FK rent ut sagt! Och de har gjort detsamma med mig! Istället har jag fått bekanta mig med nästa myndighet; Arbetsförmedlingen. Och A-kassan. Efter inskrivningen samma dag jag blev utslängd från FK fick jag prata med en handläggare via deras nationella kundtjänst och när jag förklarat min situation för denne blev jag vidareskickad till min lokala Arbetsförmedling, vilken nu finns i Ljungby då Älmhults kontor stängde ner förra året. Hela Arbetsförmedlingen var ju på väg att stänga ner men jag tycker nog allt det är skönt att den finns kvar, vem skulle hjälpt mig annars?  Så fick jag då kontakt med en handläggare ifrån Ljungby och till henne fick jag skicka in alla mina papper från vården och utredningen från FK. För dessa två myndigheter verkar inte heller ha så mycket kontakt. Stuprör överallt. Och människan däremellan.

Någon månad senare fick jag svar att nästa steg blir att en arbetsterapeut ska kontakta mig för att prata vidare om framtiden och under tiden ska jag inte göra något, alltså inte söka några jobb. Det var i mitten av juni och jag börjar tycka att det skulle vara skönt att höra något snart. FÖR JAG VILL KOMMA IGÅNG OCH ARBETSTRÄNA! SEDAN DRYGT 1 ÅR TILLBAKA! Och om någon vill ge mig tipset att sätta igång med något på egen hand kan jag berätta att det var såna ambitioner och försök från mitt håll för ett år sedan som fick Försäkringskassan att dra öronen åt sig och misstänka att jag hade större arbetsförmåga än jag hade, satte allt på paus och skickade mig på utredning och slängde ut mig ett halvår senare. Så nu håller jag mig lugn och tänker göra som AF säger åt mig.

Jag är väldigt tacksam över att det hittills har verkat vara en betydligt mer mänsklig myndighet jag hamnat hos. Handläggarna jag pratat med har varit förstående och lyssnat och sammanfattat läget i den ”kodning” som de gett mig- att jag varit sjukskriven länge och behöver i min egen takt få möjligheten att komma tillbaka genom arbetsträning framöver. Wow, tack! En inställning jag önskat hos FK! Och detta samtidigt som jag får a-kassa.

Så att ha blivit lämnad i fred sedan i våras har verkligen gjort mig gott. Just nu kan jag känna att ”bli av med ” Försäkringskassan var det bästa som kunde hända och det är nästan synd att de inte slängde ut mig tidigare! För inte visste jag att dessa möjligheter till rehabilitering fanns hos AF! Jag trodde att antingen var en sjukskriven via FK eller så var en fullt arbetsför hos AF. Detta är en del av den information och det samarbete som jag starkt efterlyser ifrån FK och AF tillsammans!! Men jag är försiktigt optimistisk, AF får allt bevisa sig först. Ett lager av pansar behåller jag tills vidare och befinner mig i nuet. Som jag njuter av!

Bilderna är ifrån min vandring längs kusten mellan Helsingborg och Mölle för en vecka sedan. Sådana utflykter om några dagar här och där för mig själv har varit min räddning de här två åren som nu gått sedan jag blev sjukskriven.

Nog om myndigheter och dåtid och över till något roligare: Vi är på väg på en semestertripp hela familjen! Vi körde iväg tidigt i morse och intog frukost en bit norr om Värnamo som bestod av nybakta nattjästa frukostbullar samt nybakad kladdkaka. På väg till Härnösand! Med båt! Återkommer om detta! Ha en fin fredag alla! ❤

83. Boktips!

I en bokhandel nära dig! img_9221Ester och Nils gör reklam för Tågsemester- Norden extra allt där Fredrik och jag knåpat ihop ett av 25 kapitel.

img_9234Detta projekt är det roligaste jag pysslat med på länge, en livsgnista i tillvaron. Jag blev kontaktad via en Facebook-grupp om tågresor av redaktören till boken som undrade om jag ville skriva ett kapitel om en av familjens resor norrut. Det ville jag såklart. Dels för att det är roligt att skriva men också för att jag gärna vill dela med mig av vårt underbara land till fler och visa på möjligheterna som finns! Och hur vi älskar våra tågresor, som ju är helt rätt i tiden också när vi behöver dra ner på flyg- och bilåkandet.img_9235

Det handlar om vår resa till Abisko, Björkliden och Narvik sommaren 2018, den mycket, mycket varma sommaren med 30 grader även uppe i norr! Då är det skönt att svalka sig i iskalla jokkar och vandra uppåt fjället, där vi till sist nådde snötäckt mark!

img_9236

Vi tog tåget till Stockholm och därifrån nattåget till Abisko där vi bodde på vandrarhem på fjällstationen som ligger precis bredvid tågstationen. Därifrån gjorde vi dagsturer och därefter tog vi oss till Björkliden ett snäpp västerut och bodde i en stuga med vacker utsikt ut över Torne Träsk. Därifrån vandrade vi bland annat upp till Sveriges nordligaste fjällstation Låkktatjåkko där vi övernattade och det var här vi mötte snön på vandringen. Denna utmaning var verkligen en upplevelse vi aldrig glömmer. Fantastiskt vackert och rejält tufft!

img_9237
”Mitt i naturen. Eller kanske snarare ett med naturen!”

Sedan hoppade vi på tåget västerut mot Narvik och den tågresan är unik. Längs bergsväggar rakt över den karga fjällen och sedan ovanför fjorden, in och ut ur tunnlar, och sedan ut till havet med otroliga majestätiska berg omkring. Själva staden Narvik är ju inte speciell alls, ganska ful och grå faktiskt. Men att ta linbanan upp på Narviksfjället och blicka ut är toppklass.

img_9238

Hur kan jag då skriva ett kapitel till en bok när jag är sjukskriven? Det undrade Försäkringskassan då jag frågade om det var ok att ägna sig åt detta som en slags arbetsträning. Jag var nämligen naiv att tro att det skulle mottas positivt att jag försökte hitta tillbaka till min glöd och till att kunna prestera något. Det handlade om en privat semesterresa, jag läste igenom dagboksanteckningar och satt en stund med arbetet då och då, max i 30-40 minuter åt gången, hemma vid mitt köksbord i lugn och ro, utspritt över flera månader.

Men nej, denna förfrågan bidrog till att Försäkringskassan drog tillbaka mig från Samverkan och från chansen att arbetsträna och skickade mig på Aktivitetsförmågeutredning och nu ett halvår senare verkar tycka att jag kan skriva in mig på Arbetsförmedlingen istället och arbeta 100%. Jag väntar på slutgiltigt besked om några veckor då min läkare och neuropsykolog och jag har lämnat in våra synpunkter om detta.

Så när jag fick besked från Försäkringskassan i höstas fick istället Fredrik ta över skapandet av kapitlet och vi är alltså båda författare.

Jag ångrar ändå inget, det här var något som gjorde mig glad och har hållit mig uppe. Det måste ändå få vara fokus för mig i det hela; mitt mående!

img_9242Redaktören gillade bilden på Ester och Nils som drömskt tittar ut från tågfönstret från bädden i nattågets kupé så den har hon spridit för att göra reklam för boken. Den bilden pryder redan vår vägg sedan resan.

Så ett boktips till er är denna bok; passar fint att ge bort i present till sig själv eller andra! Sitta hemma och läsa böcker är ju helt rätt i Corona-tider och att drömma sig bort till resor inom Sverige, eller till de övriga nordiska länderna, är väl det mest lämpliga om vi ska tänka resor överhuvudtaget inom den närmsta framtiden! Och med tåg dessutom, helt rätt! Jag tror Greta köper ett exemplar!

img_9240
Säljs där böcker säljs!

Och jag blir otroligt inspirerad, dels av vår egna resa och vi blir sugna på att åka snart igen, men även såklart av de övriga 24 kapitlen! Så mycket det finns att göra och se och uppleva inte så långt bort från oss! Sverige, och Norden, är fantastiskt!

82. Inställt- allt!

Den här veckan har vi en styck inställd skidresa till Österrike för Fredrik, en inställd begravning och nu försvann även föräldramötet på torsdag. Och världen lider utöver ett virus av total panik- och hysteri-epidemi! Senaste nytt just nu är att gymnasiestudier och uppåt ska ske på distans. Jag hoppas av hela mitt väsen att grundskolan får fortsätta hålla öppet!img_9091Nä, det har gått inflation i denna oros-spridning över världen nu och det ena landet efter det andra ska bräcka varandra i att gå längst. Det är en politisk fråga, i USA är det ju tex val i år så såklart blir det många politiska populistiska poäng att plocka här. Flera av Fredriks arbetskollegor i Kina hade hört i media att Sverige struntar i sina invånare och erbjöd sig att skicka masker till oss. Jag tycker Sverige tar detta med mer lugn än andra länder och lyssnar på vad experterna faktiskt säger kan hjälpa i en sån här situation. Men det ändras ju hela tiden vilka steg som bedöms måste tas och det får vi såklart lyssna till. Som sagt, hoppas verkligen att skolorna får fortsätta hålla öppet. Jag klarar inte att ha barnen hemma hela dagarna, det är min återhämtning och rehab-tid.

Stänga gränser, förbjuda människor att träffas, isolera oss, småföretag går i botten, människor varslas och blir arbetslösa, de gamla får inga besök, vi blir stillasittande, deprimerade, dricker mer alkohol, slutar motionera för loppen är ändå inställda. Typ så. Alltså inte så värst bra för människor eller samhället i stort. Vi kan ju inte stanna av livet! Visst att en ska ta det på allvar och stora folksamlingar kan undvikas och häng inte på ålderdomshemmen och stanna hemma om du är sjuk och ja, tvätta händer är ju alltid en god idé! För det dör ju mängder varje år i vanlig influensa och magsjuka, det pratar vi inte så ofta om! Lite sans och sunt förnuft behövs för panik och hysteri förstör ännu mer vill jag hävda. img_9092Och att inte resa utomlands just nu är väl också en bra idé. Om bara flygplanen ställde sig på backen så hade ju det här blivit en perfekt klimat-aktion, men tydligen kör i alla fall många av planen runt tomma för att inte förlora sina ”slot-tider”. Kolla in flygradar.se så kan en se att det fortfarande är väldigt fullt i luftrummet.

För er som inte redan tränat det senaste 1,5 året på att isolera er och gå in i en parentes, en bubbla, använda mindfulness för att gå in i sig själv och ta djupa andetag, fokusera på nuet och det lilla i vardagslivet, kan jag säga- Välkomna till min och många andra sjukskrivnas värld! Det är inte så farligt men tog ett tag att komma in i och det är jävligt långtråkigt och knäckande i längden. Och nu blev det än värre för nu får en ju plötsligt inte träffa någon heller på kvällar och helger då allt ställs in. Jag hade till och med sett fram emot torsdagens föräldramöte.img_9093För det är ju så att jag hade behövt komma igång med något. Arbetsträning var det jag skulle påbörjat redan i oktober när det var dags senast. Men då blev det ju missförstånd och Försäkringskassan beslutade då att avsluta min medverkan i Samverkan för att jag inte verkade redo och skickade mig istället på en arbetsförmågeutredning som skulle ”hjälpa mig att se vilken nivå jag är på och vilka begränsningar jag har.” Det visste jag redan. Liksom min neuropsykolog och läkare. Sedan dess har jag fått förbereda mig mentalt på att börja arbetsträna på 25%, även fastän jag är på ca 10-15% med tanke på att jag kan hålla fokus i en timme ungefär om jag sitter i möte, läser något någorlunda avancerat osv och sen zoomar jag ut, tappar koncentrationen och får huvudvärk.img_9094Arbetsförmågeutredningen i januari var jag mycket kritisk till men blev positivt överraskad av att de så tydligt fick fram mina begränsningar, jag förstod mig själv bättre och det var också jobbigt att inse. Utredningen konstaterade också att jag hade ”klockren PCS”! Alltså post commotio syndrom efter hjärnskakning, tillsammans med utmattningssyndrom. Nu efter sex veckors väntan efter att rapporten därifrån var klar och överlämnad till Försäkringskassan fick jag svar- de anser att jag inte har rätt till sjukpenning alls och att jag kan börja arbeta 100% och att det finns arbeten som kan ta hänsyn till mina funktionsnedsättningar och begränsningar. Jag har två veckor på mig att nu koordinera min neuropsykolog, läkaren och rehabkoordinatorn och kopiera Försäkringskassans papper och dela ut, för de får ju inte del av dem, samt få dem att kommunicera med varandra och producera kommentarer och skrivelser att skicka in till Försäkringskassan. Sen tar de ett beslut. Suck. Återigen får en vara projektledare och jag upphör aldrig att förvånas över detta system.

Men en hel del positiva saker har vi såklart varit med om. Min fina mamma Gunilla fyllde 70 år i torsdags och de hade hyrt ett hus i Fiskebäckskil där vi tillsammans med syrran med familj hade en verklig toppenhelg. Sådana fina stunder att glädjas över. (Vilket vi ju inte fått om vi följt rådet att isolera oss. Vi var till och med på spa! Vill dock tillägga att rekommendationen att inte umgås med personer över 70 år kom först efter denna helg, så vi har inte brutit mot några rekommendationer, vi var tex inte över 500 personer.)

img_9011img_9017

img_9033Att komma till havet och dessutom bjudas på sol var en smått orealistisk upplevelse i helgen. Tillsammans.

Och Nils har i alla fall blivit av med sitt gips, efter 9 veckor! Nu är vi inne på 6 veckors rehab och han hoppar mest omkring och jag hämtar honom i rullstol varje dag från skolan ännu ett tag. Bohuslän var en utmaning!img_8964

Men just nu då alltså corona-hysteri kryddat med att allt är inställt och Försäkringskassan som attackerar igen. Vad ska jag fokusera på för positivt nu då framöver? Försöker återigen intala mig själv att ”this too, shall pass.” Men det börjar bli svårare nu. Så jag fortsätter med tvätten, disken, bäddningen, plockandet, jaga läkare och komponera skrivelser till Försäkringskassan och försöker fokusera på det fina i vardagen.img_9090

Jag önskar er lycka till med att kunna se det positiva i det lilla, hålla modet uppe och känna att det här kommer att gå över. För det gör det. Vi får hjälpas åt! ❤

80. December

Tänkte komma med ett livstecken så här innan jul. Under hela November månad skrev jag inte ett enda blogginlägg. Jag tror inte att det egentligen betydde att jag mådde sämre än innan. Snarare har jag varit mer blasé, lite uppgiven, haft en skit samma- inställning, varit på paus. ”I am on hold”.  Typ den inställningen. Istället för att skriva blogginlägg ägnade jag mig förutom åt familjen åt kvalitetstid med vänner och med Fredrik. De här bilderna är från fantastiska Hovs Hallar. Vi har så mycket vackert nära omkring oss så en blir tårögd ibland. Även i november hittar vi skimrande guldkorn.

img_7855img_7856.jpgI alla fall så har hösten gått snabbt. Den senaste dusten med Försäkringskassan tog lite musten ur mig. ”Det är en jävla cirkus” har jag konstaterat tidigare men nu blev det än mer definitivt. I tidigare inlägg beskrev jag hur det blev missförstånd med att jag behövde börja med arbetsträning någonstans på 25% i det som heter Samverkan. Det var något som inte ens vården kände till och ännu mindre jag. Vi hade trott att jag kunde få börja i min egna takt till en början med. Men den möjligheten fanns tydligen inte; det är 25% eller 0 som gäller, inget däremellan. Och nu kan jag inte välja längre för de kickade ut mig utan diskussion och bestämde att jag istället ska få genomgå en arbetsförmågeutredning på beställning av Försäkringskassan. De litar ju inte på vad jag eller vården säger om mitt mående och förmåga.img_8089Svarsblanketten inför utredningen som jag fick fylla i innehöll frågor som ”Kan du gå uppför en trappa”, kan du sitta, stå osv?” Så ett jobb som bara består av sådana komponenter är jag nog ändå redo för. Därefter erbjöds man två rader om det var något jag ville tillägga. Jag skrev där ”se bilaga” och bifogade två A-4-sidor med text. Såklart. När har jag någonsin nöjt mig med två rader för något och varför skulle jag?  Där beskriver jag mina begränsningar men också min besvikelse över att jag inte fick sätta igång med något under hösten! Varför kunde jag inte få börja på något litet och sen få öka successivt, det hade satan varit så mycket bättre, mer effektivt och konstruktivt och även samhällsekonomiskt bättre!img_7843Handläggaren gissade på att datumet för utredningen skulle bli i februari, mars. För någon dryg vecka sen hörde hon av sig och sa att det istället skulle bli någon gång under jullovet och la till att en absolut inte av någon anledning får missa denna utredning, då förlorar en sjukpenningen! I chock igen! Till vår lycka visade sedan kallelsen från det privata företaget i Värnamo att det var först veckan efter jullovet så vi slapp ändra på våra jullovsplaner med familjen. img_8091Men herregud, det är juletider! Inte ska en behöva prata om något så trist som Försäkringskassan då! Jag har lagt undan detta nu och det får bli nästa års utmaning att ta tag i igen. Vi är i fas med julstämning och huset är pyntat inifrån och ut i trädgården. Har tex räknat det till 20 olika julgrupps-arrangemang som Ester, Nils och jag komponerat ihop! Det här är tiden på året då min enda existerande pyssel-gen kommer fram.

Jag önskar er en jul precis så som ni själva helst vill fira den. Någon firar på Teneriffa, något i fjällen, någon för första gången som skild, någon i väntan på besked från Försäkringskassan, någon med släkt, någon utan släkt. Och framförallt önskar jag er en stor dos lugn och ro. Och snälla, börja inte planera nästa år än, stanna i nuet och sammanfatta året som gått istället och njut av att bara vara och att äta och dricka en massa gott och mys i sköna kläder och krama de du har omkring dig. Vardagarna kommer sen, jag lovar, det finns massor av såna i jan, feb, mars. Nu är tid för helger. För återhämtning. Vi är laddade för att fira jul med min och Fredriks familj olika dagar och ser så fram emot dessa sköna dagar ihop! Och tacksamma att ha varandra. Inget att ta för givet.

Mitt år har varit en resa hit och dit men det avslutas ändå i en positivare ton. Jag märker att jag är lite lättare, på flera sätt. Med en känsla i kroppen av att allt inte är nattsvart och att det nog kommer att fixa sig på något sätt. Vet inte riktigt hur än, men det kommer. Och så har jag fått en utbetalning av försäkringsbolaget för medicinsk invaliditets-ersättning jag ansökt om! Jag vann känns det som! De godkänner alltså att alla mina symptom kommer från hjärnskakningen och det var verkligen ingen självklarhet för en morsa med utmattningssymptom som de gärna avfärdar. Men när de lusläst mina journaler har de inte hittat något sådant tidigare. Hade jag sökt vård för stress, utbrändhet eller något psykiskt tidigare så hade de pekat på det och jag hade inte fått en krona. Visst borde det vara några nollor till efter beloppet på vad min hjärna är värd i kronor och storleksmässigt handlar det bara om vad jag förlorat de senaste månaderna i inkomstbortfall, men ändå. Jag väljer att vara nöjd och det var välkommet!

img_8090Och så har jag sedan förra julen gått ner 19 kg i vikt! Och mår bättre i kropp och själ. Men det ska jag inte skriva mer om nu för jag har nämligen redan börjat jul-gotta mig rejält och hoppas att ni också unnar er och då ska vi verkligen inte prata vikt. Återkommer om detta i januari istället. Jag klappar i alla fall mig själv på axeln och ger mig själv medkänsla och värme, som jag lärt mig att göra, och önskar mig själv och de mina ett Gott 2020. Och till dig med! Gott slut och gott nytt! Tack för att du läst mina ord i år. ♥

 

79. Helgen

Roadtrip, Österlen, en del regn, väldiga vindar, hav, blå himmel, kossor, mat, surfare, hav, dryck, vänner, solsken, promenader, hav, andetag, paus, horisonten, ljuset. En dos av vänner och hav i ett Sverige som alltid får oss att häpna över sin storslagenhet! ❤img_7572-e1572209592195.jpgimg_7627img_7657.pngimg_7603img_7659img_7608img_7611img_7652img_7642img_7654Och en regnbåge som avslut. Tack Patricia, Valter och Fredrik för helgen. Och tack alla ni som kommit med hejarop. Tacksam och med frid i bröstet. ❤

img_7620

 

72. En stund intill skog, åker och sjö.

En riktig semester är en bubbla, ett universum som existerar bara där och då. Oavsett var i världen en befinner sig och hur upplägget än ser ut.img_4562Vi valde Torsö, ön utanför Mariestad i Vänern där vi hyrde en stuga av min barndomskompis. Där på ön är min pappa född och släkt bor där än. Mina föräldrar gifte sig i Torsö kyrka och mina förfäder vilar på kyrkogården. Vid bygdegården på fotbollsplanen firade vi Midsommar för en månad sedan, liksom förra året.

Här ”bara var” vi. Grillade. Intog goda drycker. Fikade. Mycket av det goda. Mycket ”unnande”. img_5503

img_6234

img_6236Stugmys! Tärning, kort- och brädspel. img_5494

Och så mycket midsommarblomster ännu. Vi plockade, som vi alltid brukar. Blommor, svamp och blåbär. Körsbär, vinbär och hallon. Minnen. img_5524

img_6231

Nya promenadvägar. img_5495

Älgdsc_0010

Och vi hann med familjen och släkten flera gånger om. Så fint att få bjuda in dem till oss. Det är vanligtvis svårt när vi bor en bit bort.img_5707

img_5550Kusiner som springer på skogsvägarna, badar från bryggan, berättar spökhistorier och går på upptäcktsfärd ute i ladorna och har hemlisar. img_6190De vuxna som promenerar och drömmer om egna stugor.

Så igen ensamma i vår lilla familj. I stugan precis vid grusvägen, vid de vackra åkrarna intill skogen. En glänta, en paus, ja just en bubbla. Vi andades.  Det var mindfullness. På riktigt. img_5735Ljuset, det är det jag kommer att tänka på först när jag ser tillbaka på veckan. Ljuset över Västgötaslätternas åkrar med vete, havre, korn eller råg är så speciellt. Solens strålar över Vänern. Det är magiskt och jag hittar inte något riktigt likadant i Småland. Jag antar att det handlar om vad en bär med sig i själen, det som väcker känslor, minnen, förnimmelser, ursprung. Speciellt kvällsljuset. Det rymmer allt.

IMG_5484Som en tavla.img_5734

img_6260img_6265

En promenad bort genom skogen låg sjön.img_5577

img_5591-1

c2de7168-b160-4c40-9622-08ad5f42f948img_5606Allt varade en vacker stund och vi tog vara på den, sedan var den förbi.

 

 

 

69. Söderåsen

11,3 km, 15000 steg och 25 våningar säger min app om denna dag än så länge. Fin-fin lördag i Söderåsens nationalpark tillsammans med min vän, och fd kollega, Caroline med familj!

Bokskog den här tiden på året, tror inte det finns någon vackrare färg? Vi har stannat, tittat upp, andats in skog och tankat på rejält med klorofyll, solljus och grönska.Efter veckor med regn, snö, hagel och kyla var det äntligen dags för sol, det har vi förtjänat. April månad utan regn alls har en redan glömt, känns avlägset. Nu borde det vara påfyllt i vattenförråden tycker en men det är det ju långt ifrån så det får nog gärna fortsätta regna med jämna mellanrum.

Men nu njuter vi av blå himmel.

Söderåsens nationalpark är en av Sveriges 30 nationalparker. Det finns två huvudingångar; Skäralid, där vi var idag, och så Röstånga. Flera olika vandringsleder i olika svårighetsgrad finns och vi valde en lagom svår på dryga 7 km. Det blev en perfekt tur med stopp för lunch på trangiakök och så en fika senare. Caroline hade också med en påse godis som hon gladde barnen med, mycket bra med energipåfyllning.

Nu har vi landat hemma i trädgården och fick äntligen ta fram grillen och hänga i utemöblerna igen. Lite möra och väderbitna; en go känsla.

Tack till vårt vandringssällskap som bjöd med oss på turen! Ett perfekt sätt att umgås på. Bestäm en nationalpark där ni möts upp som tar ca en timme och 15 min att köra till. Vandra och ät och prata och avsluta sen med ett gemensamt stopp på hemvägen i ett flygplan utanför Örkelljunga som säljer lördagsgodis och sen var och en hem till sitt och så hinns lördagskvällen med i lugn och ro. Skål för lördag!

68. Bakslag?

”Steg för steg följer jag stigen längs med ån. Bort från staden till de öppna fälten och skogen. Där, mitt i äventyret, sätter jag mig under trädet. Medans jag dricker mitt kaffe ser jag årstiderna passera. Sitter kvar i tystnaden och värmen sprider sig inombords. Från tystnaden och från kaffet. Jag tar ytterligare en klunk ur min termos och känner äventyrslängtan väckas till. ”

Angeliqa Mejstedt 1986-2019

Tidigt i morse snörade jag på mig vandringsskorna och begav mig iväg ut i ett vår/vinter-landskap!

Blommor och träd tyngdes ner av den tunga snön.

Syrén med snötäcke.

Men de reser sig, de har varit med förr. Det här är inget bakslag, det är vår.

Det här är vårt svenska väder som spexar till det. Betydligt mer bekymmersamt är förra sommarens öken-torka tex. Då tar jag mycket hellre sådana här dagar än behöver stå ut med den värmen och torkan igen.

Våra årstider är fantastiska, det hinner ju aldrig bli tråkigt. Samma stig ser annorlunda ut för varje gång. Och just idag mycket annorlunda från igår!

Här slog jag mig ner på ett sittunderlag med min termos kaffe. Och reflekterade över att det kanske inte finns några bakslag alls, att allt är en del av vägen.

Idag var det nämligen dags för en nationell stund för vandraren Angeliqa Mejstedt som drev den mycket omtyckta Vandringsbloggen, även podd/instagram/Facebook. Hon tog sitt liv för en månad sedan och det är så sorgligt. Människor över hela Sverige, och säkert utspridda över världen, vandrar ut i naturen just idag för en stund med sin termos på en sten eller stubbe och stannar upp, tänker på Angeliqa som älskade kaffestunden och förhoppningsvis reflekterar över sitt egna liv. Hon slog alltid ett slag för att ta pauser, äta en god bit choklad, hinna njuta av naturen och känna hikefullness.

Det var fint att stanna upp en stund och fint att se inlägg i Facebook-gruppen med bilder från många stenar och stubbar därute. Jag tackar henne för all inspiration och gav ett löfte att komma ihåg vandringen. Att vandra mer. Det mår jag bra av. För längesen, alltför längesen, var jag ute på vandringar på egen hand och sov i tält själv. Det skulle jag vilja komma igång med igen.

Lördagsfrid. ❤️

67. Morgonstund

11 km vandring innan frukost. Så skulle nästan varje dag börja. När fötterna rör sig av sig själva, över stigar och spänger, genom löv- och granskog och förbi torvmosse, myr och mossbeklädda stenmurar.

img_3785

img_3777

img_3799.jpg

Med frid i sinnet och när allt känns möjligt. Det här är min bästa egentid, min mindfulness, meditation och friskvård.

img_3775.jpg

img_3771

Tänk att ha en sådan här vacker led nära oss. Att följa en led med markeringar är ibland så skönt. Barnen tycker att det är spännande och följer mycket hellre med då. Bara promenera är inte alls lika skoj. Jag gillar att följa och inte alltid behöva göra val. Men jag har ju i vart fall valt att ta steget att ge mig iväg ut!

img_3776

img_3782Steg för steg.

img_3769.jpgOch förutom markeringar så betyder det ju också att någon sköter om leden och ger den kärlek. Sågar av nedfallna träd, lägger spänger, leder om stigen vid högt vattenflöde. Och den omvårdnaden känns där en vandrar fram.

Nästa gång tar jag med mig en termos kaffe och frukost.

66. Skärtorsdag

Då var det äntligen påsk! Lång väntan i år. Och nu kommer helgerna tätt hädanefter.

Jag är såpass bättre med förkylningen så jag kom iväg ut på en morgonpromenad, en av mina favoritsysslor. När hela dagen ligger framför en, och nu även hela påsken. Det är svårslaget. Men fort går det inte.

Väderprognosen är svårslagen med. Inte alltid det slår om så perfekt inför en långhelg!

Här sitter jag nu på en bänk i skogen, för vila behövs. Kände att jag vill skicka en Glad påsk-hälsning till alla och också tacka för all fin omtanke jag får. Och att flera delar med sig av sina egna berättelser.

Nu ska jag hemåt och ta med barnen på brunch på Ikea, ett av deras favoritställen i världen!

Unna er nu en skön och god påsk, på alla sätt! ❤️