80. December

Tänkte komma med ett livstecken så här innan jul. Under hela November månad skrev jag inte ett enda blogginlägg. Jag tror inte att det egentligen betydde att jag mådde sämre än innan. Snarare har jag varit mer blasé, lite uppgiven, haft en skit samma- inställning, varit på paus. ”I am on hold”.  Typ den inställningen. Istället för att skriva blogginlägg ägnade jag mig förutom åt familjen åt kvalitetstid med vänner och med Fredrik. De här bilderna är från fantastiska Hovs Hallar. Vi har så mycket vackert nära omkring oss så en blir tårögd ibland. Även i november hittar vi skimrande guldkorn.

I alla fall så har hösten gått snabbt. Den senaste dusten med Försäkringskassan tog lite musten ur mig. ”Det är en jävla cirkus” har jag konstaterat tidigare men nu blev det än mer definitivt. I tidigare inlägg beskrev jag hur det blev missförstånd med att jag behövde börja med arbetsträning någonstans på 25% i det som heter Samverkan. Det var något som inte ens vården kände till och ännu mindre jag. Vi hade trott att jag kunde få börja i min egna takt till en början med. Men den möjligheten fanns tydligen inte; det är 25% eller 0 som gäller, inget däremellan. Och nu kan jag inte välja längre för de kickade ut mig utan diskussion och bestämde att jag istället ska få genomgå en arbetsförmågeutredning på beställning av Försäkringskassan. De litar ju inte på vad jag eller vården säger om mitt mående och förmåga.Svarsblanketten inför utredningen som jag fick fylla i innehöll frågor som ”Kan du gå uppför en trappa”, kan du sitta, stå osv?” Så ett jobb som bara består av sådana komponenter är jag nog ändå redo för. Därefter erbjöds man två rader om det var något jag ville tillägga. Jag skrev där ”se bilaga” och bifogade två A-4-sidor med text. Såklart. När har jag någonsin nöjt mig med två rader för något och varför skulle jag?  Där beskriver jag mina begränsningar men också min besvikelse över att jag inte fick sätta igång med något under hösten! Varför kunde jag inte få börja på något litet och sen få öka successivt, det hade satan varit så mycket bättre, mer effektivt och konstruktivt och även samhällsekonomiskt bättre!Handläggaren gissade på att datumet för utredningen skulle bli i februari, mars. För någon dryg vecka sen hörde hon av sig och sa att det istället skulle bli någon gång under jullovet och la till att en absolut inte av någon anledning får missa denna utredning, då förlorar en sjukpenningen! I chock igen! Till vår lycka visade sedan kallelsen från det privata företaget i Värnamo att det var först veckan efter jullovet så vi slapp ändra på våra jullovsplaner med familjen. Men herregud, det är juletider! Inte ska en behöva prata om något så trist som Försäkringskassan då! Jag har lagt undan detta nu och det får bli nästa års utmaning att ta tag i igen. Vi är i fas med julstämning och huset är pyntat inifrån och ut i trädgården. Har tex räknat det till 20 olika julgrupps-arrangemang som Ester, Nils och jag komponerat ihop! Det här är tiden på året då min enda existerande pyssel-gen kommer fram.

Jag önskar er en jul precis så som ni själva helst vill fira den. Någon firar på Teneriffa, något i fjällen, någon för första gången som skild, någon i väntan på besked från Försäkringskassan, någon med släkt, någon utan släkt. Och framförallt önskar jag er en stor dos lugn och ro. Och snälla, börja inte planera nästa år än, stanna i nuet och sammanfatta året som gått istället och njut av att bara vara och att äta och dricka en massa gott och mys i sköna kläder och krama de du har omkring dig. Vardagarna kommer sen, jag lovar, det finns massor av såna i jan, feb, mars. Nu är tid för helger. För återhämtning. Vi är laddade för att fira jul med min och Fredriks familj olika dagar och ser så fram emot dessa sköna dagar ihop! Och tacksamma att ha varandra. Inget att ta för givet.

Mitt år har varit en resa hit och dit men det avslutas ändå i en positivare ton. Jag märker att jag är lite lättare, på flera sätt. Med en känsla i kroppen av att allt inte är nattsvart och att det nog kommer att fixa sig på något sätt. Vet inte riktigt hur än, men det kommer. Och så har jag fått en utbetalning av försäkringsbolaget för medicinsk invaliditets-ersättning jag ansökt om! Jag vann känns det som! De godkänner alltså att alla mina symptom kommer från hjärnskakningen och det var verkligen ingen självklarhet för en morsa med utmattningssymptom som de gärna avfärdar. Men när de lusläst mina journaler har de inte hittat något sådant tidigare. Hade jag sökt vård för stress, utbrändhet eller något psykiskt tidigare så hade de pekat på det och jag hade inte fått en krona. Visst borde det vara några nollor till efter beloppet på vad min hjärna är värd i kronor och storleksmässigt handlar det bara om vad jag förlorat de senaste månaderna i inkomstbortfall, men ändå. Jag väljer att vara nöjd och det var välkommet!

Och så har jag sedan förra julen gått ner 19 kg i vikt! Och mår bättre i kropp och själ. Men det ska jag inte skriva mer om nu för jag har nämligen redan börjat jul-gotta mig rejält och hoppas att ni också unnar er och då ska vi verkligen inte prata vikt. Återkommer om detta i januari istället. Jag klappar i alla fall mig själv på axeln och ger mig själv medkänsla och värme, som jag lärt mig att göra, och önskar mig själv och de mina ett Gott 2020. Och till dig med! Gott slut och gott nytt! Tack för att du läst mina ord i år. ♥