85. Att utreda- en svensk favorit!

Imorgon börjar jag på ett arbetsmarknadspolitiskt program i Växjö. Det är första aktiviteten jag ska delta i under min tid som sjukskriven och arbetslös. September 2018 blev jag sjukskriven. I mars 2019 bestämde Försäkringskassan och vården tillsammans med mig att jag skulle behöva komma igång successivt med arbetsträning via Samverkan. (Som är ett samarbete mellan FK och AF. ) Planering inför det inleddes och möten hölls. När jag i oktober 2019 äntligen skulle få köra igång ändrade sig FK och avslutade Samverkan för min del innan det ens kommit igång för de misstänkte att jag hade en arbetsförmåga. (Vilket ju stämde och var vad både jag och vården hävdat hela tiden och därför ville att jag skulle få komma igång så smått och trappa upp!)

Istället skickade FK mig på arbetsförmågeutredning i januari 2020. Därefter analyserade de resultaten en sväng och kom i slutet av april fram till att trots mina tydliga olika begränsningar så finns det arbetsplatser på marknaden som kan ta hänsyn till dem och att jag därför skulle stå till arbetsmarknadens förfogande till 100%!

Dagen efter skrev jag in mig på arbetsförmedlingen och därefter fick jag en handläggare som började utreda min situation. Jag fick skicka in papper från vården och FK och i juni kom de fram till att jag behövde bli kontaktad av en arbetsterapeut. I fyra månader väntade jag på denna kontakt. För två veckor sedan ringde hon. Efter samtalet kom de fram till att jag behöver bli utredd. För att se vilken nivå jag är på.

Jag säger samma sak som jag sagt i dryga 1,5 år nu: Snälla, låt mig bara få börja någonstans. Jag vill så gärna arbeta. Få prova på, bara göra, inte tänka, inte analysera, inte grubbla. Bara göra! Sätt mig på ett lager, på kyrkogården eller var som helst i något lugnare hörn!

Men nej, inte riktigt än. Först ska jag alltså utredas igen. I tisdags var jag på studiebesök i Växjö ihop med arbetsterapeuten hos den privata aktör som sköter detta. Finns mycket stålar att hämta i den här branschen kring FK och AF! I en lägenhet mitt i stan tog den unge manlige jobbcoachen emot och visade oss tafatt runt. I ett rum satt en kvinna och sorterade böcker i STORLEKSordning. En man hamrade på någon bräda i ett hörn och i nästa rum satt en kvinna och skrev av en text på datorn. Därpå visade jobbcoachen en övning som han tyckte var jättebra- postfack med olika namn där man leker postutdelning. Jo tack, det här var nästan exakt vad jag fick göra på Försäkringskassans utredning i januari.

Därefter fick jag information om att jag inte får ta med något fikabröd och bjuda på pga Corona. En man hade ju blivit så ledsen då han bakat bullar och ingen fick äta dem. Men dricka kaffe är viktigt och ansvaret för att sätta på kaffebryggaren och duka fram alterneras mellan deltagarna.

Jag fick magknip av frustration och ångest. 6 veckor här?! Jag försökte så smått att vara mycket ärlig och säga att det här inte kändes som en passande utmaning. Att jag sååå suktar efter ett ”riktigt” ställe att börja testa på, att få komma över tröskeln! För ett år sedan hade detta varit betydligt mer rätt, då önskade jag ju att få komma någonstans, att få börja i något program överhuvudtaget. Då fanns inget.

Men det finns inga alternativ och nu är det detta som gäller. Så imorgon börjar jag på en aktivitetsbaserad utredningsplats på AB Ability Coaching. Och jag har bestämt mig för att gilla läget och återigen inse att allt inte går så snabbt som en vill ibland. Och att det nu åtminstone händer något. Vilket jag är tacksam för. AF känns i alla fall som att de är med mig och inte emot, till skillnad mot FK. Och jag kommer att lägga fram egna förslag på aktiviteter som är på min nivå, tex att få gå igenom ärenden inför mina kommande nämndmöten i Allmänna Reklamationsnämnden, ARN. Det är ju något som är på riktigt och hade känts meningsfullt så jag hoppas att det kan få vara ok. Det var det ju inte för FK för ett år sedan, det var detta som fick dem att skicka mig på utredning.

Oh well, wish me luck! Tack!

För övrigt så är jag oerhört lättad över att Trump ska försvinna och glad för att den första kvinnliga vicepresidenten blivit vald! Äntligen! Det finns hopp! På alla plan. Förhoppningsvis snart även när det gäller Corona. Gokväll!