Vinterjackor och blombuketter. Skrapa rutan och planera för den kommande helgen som lovar grill- och ute-väder igen. Solen som bländar en med sina blixtrande klara höststrålar och får mig att tvätta köksfönstret. Det händer inte ofta men exakt rätt vinkel på sol och min position är ett måste för att jag ska störas så av kladdiga fönster att jag måste agera.
Skolan har varit igång en månad, fotbollsträningarna utomhus tar redan slut om en vecka och sen glider vi in i oktober. Hänger med kan jag inte säga att jag gör, men det stämmer nog in på varje årstid, alltså fyra gånger om året i alla levnadsår hittills och förmodligen framåt! Jag är nog lite långsam tror jag bestämt!
De senaste två lördagarna har det varit kräftskiva hemma hos oss, den ena med barn och den andra utan. Både helgerna har vi känt oss så tacksamma över att ha så fina vänner att bjuda in till fest! Skivan med barn blev lyckad för att vi nu har så pass stora barn att det både är trevligt att umgås samt att de även sköter sig själva och har skoj ihop och överraskade oss dessutom med att ha gjort en egen frågetävling som de testade oss vuxna i. Skivan utan barn med vårt Osby-gäng var trevlig för vi brukar inte umgås utan barn och här är det fortfarande en yngre uppsättning och inte lika självgående. Nils som är 6 år blir väldigt olika i ålder när han själv är yngst i ett gäng med de äldre jämfört med när han hänger med jämngamla och yngre. Så blir det ju! Inget fel på fester med våra barn heller men det är ju fint att få hinna prata och ha roligt bara vi vuxna ibland!
Fredrik och jag gillar att bjuda in till festligheter, gärna på bufféer med plock av diverse. Speciellt när solen skiner och vi kan ta emot på vårt trädäck där vi nu inledde med bubbel och toasts med kantareller och västerbottenost. Båda lördagarna på raken! Varför ändra på ett lyckat koncept! Älskar fördrink/välkomstdrink med lite mingeltugg.
Därefter blev det kräftor och andra skaldjur, västerbottenpaj, sallader och såklart ostar. Barnen fick dessutom lite köttbullar och prinskorv. Liksom till jul, påsk och midsommar- varför ändra på ett lyckat koncept?! 🙂
Här stekt brietårta med havssalt, honung och egenplockade björnbär som barnen och jag plockat. 
Därtill såklart snapsvisor, frågesport och andra lekar under kvällen. Lyckat och nu har vi fyllt årets kräftskivekvot, tror vi i alla fall. Den här helgen tar vi det betydligt lugnare.
Annars så pysslar jag för tillfället med att assistera Försäkringskassan med deras IT-problem när de inte själva kan lösa det internt. Hade gått och väntat på besked om min fortsatta sjukpenning godkänts, vilket ju fick mig att komma och tänka på den roliga förra hösten då det tog drygt 3 månaders kamp innan de betalade ut några pengar. Nu visade det sig att beslutet hade tagits för flera veckor sedan men jag hade inte fått någon notis om det. Samtidigt har jag väntat på att bli kallad på möte som skulle skett i augusti, vilket bestämdes på möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i juni. Efter att det bestämts på möte i mars. En får inte ha bråttom här!
Hade jag inte mailat nu så hade jag inte vetat om att Arbetsförmedlingens kontor i Älmhult ska läggas ner i nästa vecka och att min handläggare fått gå och att allt fördröjdes. Hade jag inte mailat igen hade jag inte fått reda på att kallelse till kommande möte i oktober var skickat i måndags. Jag har fortfarande inte fått den så något är fel hos dem. Men kan min handläggare på Försäkringskassan kontakta sin IT-avdelning om detta? Nej, jag som ”kund” behöver samla kraft för att ringa deras kundtjänst och sitta i telefonkö för att lösa det hela. När jag sedan kom fram och berättat mitt ärende förklarade den anställde att ”jag är ju bara vanlig kundtjänst och har inte de här kunskaperna” varpå jag med eftertryck fick klargöra att jag skulle hälsa från min handläggare att det var tekniskt fel och att han i kundtjänst skulle anmäla detta till deras IT-avdelning! Ok, sa han då, och gjorde så. Min kritik är självklart inte riktad mot handläggare eller personalen i kundtjänst.
I våras väntade jag också på möte. Då ringde plötsligt min då nya handläggare en fredag kl. 10 och undrade var jag var. Det visade sig att kallelse hade skickats ut per post på måndagen som inte hunnit nå mig på fredagen. Fast jag valt att få brev digitalt. Suck. Sånt här passar inte mitt mående kan jag säga. Jag har kontrollbehov i vanliga fall.
Idag vaknade jag tidigt och gick upp och tände ljus. Lite senare fick jag sällskap av de två små och Nils tog in hela mys-scenariot med: ”Det är det här jag gillar, såna här kvällar. Då passar det att man får paket på väggen också, när kommer dom?” Alltså, trots morgon och fortfarande i september så fick han sug efter Adventskalender och mys. Han fick höst-feeling helt enkelt men får allt vänta några månader till på de där paketen på väggen. Älskar att han älskar det. Och älskar fredag och helg. Som vi ska mysa. Hoppas ni med! ❤
Mias krönikor 