45. Förändringar

Under en tid har kommunen varit i området och tagit ner träd bakom grannarnas hus och kommit närmre och närmre oss. Med sorg har jag följt deras framfart med motorsågen och tycker att det ser förfärligt ut. Så igår var det dags för “våra” träd. I ett försök att få behålla några av de minsta hade vi hängt upp fågelmatare och lyktor och jag tog också tillfället i akt att prata med arbetarna innan de satte igång. Sen var det ett skådespel att se dem fälla det ena efter det andra med exakt precision och väldans brak. Nio björkar fattigare är vi nu.

Före
Efter

Nu har jag fått försona mig med detta faktum och gilla läget. Eller rättare sagt acceptera läget, gillar det gör jag inte. Kommer att tänka på boken jag läser just nu; “En man som heter Ove” av Fredrik Backman. Ja, jag är lite sen att ge mig på den här boken, många har rekommenderat den, extra mycket för att vi bor i en bostadsrätt och jag var med i styrelsen förut. Och den är ju fantastik. Jag skrattar! Jag gråter! Och när det gäller förändringar så är Ove ingen som gillar läget direkt.

“Sonja brukade skratta åt Ove och säga att han var ‘världens minst flexibla man’. Ove vägrade ta det som en förolämpning. Han tyckte att det skulle vara lite ordning och reda, det var allt. Att det skulle finnas rutiner och att man skulle kunna lita på saker och ting. Han kunde inte förstå hur det skulle kunna vara en dålig egenskap.

Sonja brukade berätta för folk om den där gången då Ove i ett ögonblick av vad som bara kan ha varit tillfälligt sinnesförvirring i mitten av 80-talet blivit övertalad av henne att köpa en röd Saab, trots att han i alla år hon känt honom alltid haft en blå. ‘De värsta tre åren i Oves liv’ fnittrade Sonja, och sedan dess hade Ove aldrig kört något annat än en blå Saab igen. ‘Andra fruar blir sura för att deras män inte märker när de har klippt sig, när jag har klippt mig är min man sur på mig flera dagar för att jag inte ser ut som vanligt.’ brukade Sonja säga. Ove saknar det mest av allt. Allt som var som vanligt.”

Jag känner mig allt som Ove ibland, i light-variant. Inte riktigt lika obstinat. Men till en början ändå, det får liksom vara någon ordning och reda med saker för att jag ska hänga med. Och jag funderar på hur ofta jag själv står för förändringar och inte bara tvingas finna mig i att saker och ting förändras? Det ska jag fundera vidare på. Det här året har det dock varit alldeles väldans många förändringar i alla fall, hoppas på att resten av 2018 blir lugnt.

Lördagseftermiddag och mys med ljus efter en dag med krattning i trädgården, besök på tippen med diverse saker som det var skönt att bli av med, städ, korvgrillning och lördagsgodis-inhandling. Biskvietårta har bakats och mumsats på och sedan tog jag och Nils lördags-badet, med ljus tända och gott i glasen. Den konstellationen i badkaret är fortfarande möjlig tack vare hans näpna lilla kropp. Näpen är inte ett attribut jag använder om min egen kroppshydda! 🙂 🙂

Go lördagskväll på er! ♥

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.