Igår var det dags för festligheter! 5 oktober betydde sista dagen som anställd i Ljungby kommun efter drygt 10,5 år och jag hade bjudit hem kollegorna på trevligheter. Inte för att fira att jag slutar eller för att snyfta och ta avsked utan för att ha det riktigt skoj. Och det hade vi! Inget jobbprat utan vi minglade, åt smörgåstårta, drack vin och lyssnade på Spotify. 60-talistgänget dividerade om det var Gyllene Tider eller Noise som gällde och planerade in kommande Jon Bon Jovi-konsert! Underbart hur vi har vuxit upp med olika musik i olika generationer. För egen del var en antingen synthare eller hårdrockare, det gick absolut inte att vara både ock. Jag var synthare och älskade Alphaville och Depeche Mode främst.
Många år har jag jobbat med de flesta i gänget men det har aldrig blivit tillfälle att bjuda hem dem tidigare. Det är ju en bit mellan Älmhult och Ljungby, närmre bestämt 5 mil. Nu kom det alltså finbesök till Älmhult och jag är hedrad att så många kunde och ville komma till mig en fredagskväll.
Det bjöds på smörgåstårtor och chokladfudge och diverse drycker. (Jag har lovat att dela med mig av recepten, de kommer i nästa blogginlägg.)
Och fina presenter fick jag med! Gotter att äta och dricka- några som känner mig väl!
Det var skoj att presentera Fredrik och kollegorna för varandra när de hört så mycket om varann i alla år. Märkligt egentligen hur så stora delar av ens liv som jobb och familj sällan träffas?! Jobbet och kollegorna är ju så viktiga och det är såklart med viss sorg jag konstaterar att dagen för avslut är här. Jag kan bara hoppas att jag kommer att hitta en ny arbetsplats framöver med lika fint folk. Men avsked tar jag aldrig. Vi har ju sociala medier där vi fortsätter att ”umgås” och dessutom så vet jag att vill en hålla kontakten så går det.
Jag har bott på många ställen; från Mariestad, vidare till Boston, Seattle, Göteborg, Färnebo, Lund, Osby och Älmhult där jag har pluggat och arbetat och lärt känna så många människor. Och glad över att fortfarande kalla många av dem för vänner. Så jag är aldrig orolig för att behöva säga hej då och tappa kontakten. Vill vi så vill vi och då blir det.
I slutet av kvällen var det en mycket glad, tacksam, nöjd, trött och mör Maria som kramade om alla, tackade för allt och alla och somnade lycklig! Tack fina ni! ♥♥♥♥♥ Och tack Ljungby kommun! Och varsågod! 👍
Over and out och dags för nytt!
Mias krönikor 