31. My hoods

43 verkar vara en bra ålder, det känns som att det passar! Och det var bra att fira i Mariestad bland ostar, Klings glass och kompisar!

Jag kommer alltid att kalla Mariestad med omnejd för hemma. Inte så att jag skulle vilja flytta tillbaka och bo där permanent men visst fantiserar jag lite kring en sommarstuga där någonstans. På Torsö kanske där min pappa är uppvuxen eller varför inte på Kinnekulle där min mormor och morfar kommer ifrån. Än så länge är det dock bara drömmar men vi är så ofta vi kan på besök och då försöker vi passa på att njuta av mycket natur.

Den här gången blev det alltså dels på Kinnekulle. Uppe på högkullen en klar och solig höstdag är det något speciellt att vara. Åt öster blickar vi ut över Västgötaslätten och ser långt. “Nu kan vi se att jorden är rund” utbrast faktiskt Ester.

img_0622.jpg

img_0623

Här inledde jag min slalomkarriär en gång i tiden, vill minnas att det var i femte klass!

Och norröver blickar vi ut över Vänern. Det var så klart väder att jag tror att vi kunde se hela sjön, som faktiskt kan kallas för innanhav, med Dalsland och Värmland där bortom.

IMG_0612

Sen körde vi vidare och hamnade i Lilla Grand Canyon som det kallas. Påminner om Red Rock Canyon utanför Las Vegas där jag körde på en kust-till-kust-resa för ett antal år sedan.

img_0635

img_0649img_0637

Det är ett stenbrott där det bröts kalksten fram till 1979 och där det i kalklagren längst ner finns fossiler från 400 miljoner år sedan! Där smakade det fint med makaroner och köttbullar i gräddsås innan vi tog oss upp ur stenbrottet och fick överblicken.

img_0657

img_0656

img_0658

Det är riktigt mäktigt. Sedan körde vi ner från kullen och satte oss vid Vänerns strandkant i Blombergs hamn och åt glass, japp Klings såklart.

Sådana här pärlor är det fint att ha i sin ryggsäck att besöka och att plocka fram ur minnet då och då. Idag har vi åkt söderut till Älmhult och det är dags för vardag igen. Ska erkänna att jag tycker att det allt känns lite tufft ibland med avståndet mellan det en väljer att göra på fritiden och ens vardag. En diskrepans. Det är jag nog inte ensam om att känna. Spelreglerna är väl sådana. Fast kanske, kanske går det att göra något åt det, justera lite grann liksom? Hmm, jag ska fundera vidare på det. Önskar er en fin ny vecka.

Posted in Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.