28. Lägerliv

Stormen Knud var det väl lite varierande styrka på, häromkring åtminstone? Inget läger på Söderåsen med övernattning blev det men väl en eftermiddag/kväll med Strövarna runt omkring Osbysjön. Och mamman som hade laddat för läger fick godkännande av dottern att vara med. Vi började med skogsvandring med stopp för att titta på svampar och djurbajs, sedan påklädning av regnkläder och fika med varm choklad.

Regnet öste ner med jämna mellanrum och däremellan tittade solen fram och gjorde naturen extra vacker. Kände mig tacksam för att ha blivit ”meddragen” ut i skogen, för annars hade det nog blivit en innedag, bara på ren rutin. Regn, solsken, regnbåge och allt känns än mer färggrant.

När vi kom tillbaka till Friluftsfrämjandets stuga blev det riktigt lägerliv med armbandsknytning; makramé kallade i alla fall vi det när det begav sig med lägerliv för mig min del för några decennier sedan. Och täljning av pinnar. Lägg nu märke till våra Rambo-knivar! Fredrik som jobbar med jaktprylar på Hunter World hade skickat med oss rejäla redskap och jag fick förklara för ledarna att ”jodå, vi brukar brotta ner vildsvin och annat när vi är ute i naturen!”

Samtidigt startade några upp elden och satte på grytor med pasta och ragu. Vi råkade visst ha med oss en italiensk kock bland föräldrarna som hade gjort den avancerade versionen från scratch, till skillnad mot när vi själva är ute i naturen och öppnar en konservburk!

Smakade fantastiskt gott och sedan berättade han att det var en vegansk ragu, extra plus på det.

Efterrätten och dagens lördagsgodis blev såklart grillad banan med choklad i. Vuxenpoäng till mig för att jag numera även äter upp bananen!

Det jag tar med mig mest från dagen är dels att jag och Ester hade haft en förmiddag med ”VISS OSÄMJA” vilket fick mig att fundera på att ställa in allt. För en månad framåt. Vi hade del i det båda. (Men det var hon som började!) Kände dock att det skulle bli bra att komma iväg och bryta av och det blev det. Rätt som det var på vandringen kom hon upp bredvid mig och tog min hand. Tänk att mamman får vara med på läger och att dottern vill vandra bredvid och hålla henne i handen. Det varade i några ögonblick och sedan sprang hon i väg till kompisarna igen. Mamman fick nästan en tår i ögonvrån. Det finns kanske hopp, för oss båda.

Och dels tar jag med mig naturens färger och allt vi upptäckte och utforskade på vägen. Fint att ta sig tid att se sig omkring och att bara få följa med, inte ha bestämt rutten själv. Det verkar vara samma väder som håller i sig även idag söndag, växelvis regn och sol, så det är bara att ut och njuta! ☀️☔️