Det är när jag kommer ihåg orden, när jag slutar vara tyst, som jag kan må bra igen. Öppnar huvudets ventiler alltså, det blir annars väldigt trångt och mögligt därinne.
När prat och samtal blir för mycket så finns de skrivna orden. Att skriva har alltid varit jag. Och jag har saknat det. En blogg där jag skriver mina tankar blir en plattform där jag ser vad jag tänker och kan bolla med mig själv. Och om någon annan vill läsa och kommentera, invända, reflektera så är det bara en bonus och en ära.
Jag vet hur jag uttrycker mig i skrift, här får jag en stund att känna efter och hitta rätt. Inte låta den första känslan ta över som kanske får mig att handla i affekt!
Den här webbsidan får vara ett steg på min väg för att utvecklas. Kanske leder det vidare till något mer eller så är det just en plats där jag samlar tankar. Ett ställe att hänga på som är mitt. Välkommen in!
Mias krönikor 