10. Pippi och Hulken

img_7608

När barnet väljer lek med tema Astrid Lindgren, färgglatt, pedagogiskt och trevligt, då blir mamman glad! Här pusslar vi Pippi-alfabetspussel som bockar av ovanstående kriterier. För jag måste erkänna att jag inte tycker att det är så underhållande med Hulken, Spiderman, Ninjago och allt vad det heter, allt det som mest verkar handla om muskler och våld. Varför vi låter Nils ta del av detta tema i lekar och på TV undrar jag ibland och, tja, gränser dras ständigt åt olika håll och detta superhjälte-tema verkar snällare än annat. Och så finns det ju fullkomligt överallt, vi dränks i reklam för att främst pojkar ska älska dessa figurer, tex finns de på var och varannan tröja på Lindex och KappAhl.

När vi vuxna fortfarande fick välja kläder så blev det mycket, ja gissa, Pippi- och Bamsekläder och annat färgglatt. När han sen mer och mer började välja själv kom då de här i mitt tycke, fula kläderna, in i garderoben, det som jag velat skydda honom ifrån. För modet för pojkar är mörkt, med snäv färgskala, motiv med monster, dinosaurier och just superhjältar. Och könsrollen är också snävare skulle jag säga.

Ebba Busch Thor har uttalat sig i dagarna i DN om att hon inte tycker att förskolornas uppdrag innefattar att arbeta med genuspedagogik och jag förvånas över att detta fortfarande är ett så kontroversiellt ämne. Har den manliga könsrollen fungerat så bra tex? 90% av alla som begår våldsbrott är män, de flesta våldsoffer är män, nio och av tio som dör i drunkningsolyckor , bilolyckor och arbetsplatsolyckor är män,  75% av de som begår självmord är män. Tjejer och kvinnor har bättre betyg och utbildar sig mer än män…. Etc etc.

Vi vill inte att vår son ska vara en del av denna statistik. Vi vill inte att han ska begränsas av livet utan ha tillgång till hela färgskalan, hela barnavdelningen i kläd- och leksaksbutiken, hela skalan av känslor och få ge uttryck för dem, få vara svag och stark, mjuk och tuff. Och då vill vi såklart även att pedagogerna på förskolan ska stötta honom i detta! Allt annat hade ju varit förtryck!

Det är så vi försöker göra skillnad, att försöka få med det mesta i blandningen, inte exkludera utan inkludera. Istället för att prata om ”kill- och tjejgrejer” prata om saker som tuffa och söta, hårda och mjuka, livliga och lugna. För Nils leker med sina hårda leksaker som bilar och hjältar men också med gosedjur, läser böcker, pusslar och gör pärlarmband och hans favoritfärg är  gult, vilket pryder hela rummet när han själv fått välja. När han hoppar runt och slåss och sparkar och verkar ha fått en för hög dos adrenalin i kroppen så försöker vi lugna ner tempot. Och sparkar han på någon så blir det direkt prat om att han kanske inte kan se på såna program om han inte förstår att han inte själv får slåss mot andra, då plockar vi bort det. Kritiskt tänkande och konsekvenser.

Jag har aldrig trott på att ”boys will be boys”. Vi behöver älska våra pojkar mer och ge dem ansvaret och verktygen att bli kärleksfulla hela människor och förvänta oss mer av dem. Det är de värda! ❤ Nils ❤

Postat i Okategoriserade

2 reaktioner till “10. Pippi och Hulken”

  1. Har tusen exempel på när en viss tjej vill ha eller göra ”grabbiga saker”. Hon leker med killar och har kläder som är killiga, men jag märker att hon mer och mer verkar uppfatta skillnaderna. Det är superviktigt att jobba med genuspedagogik både på skola/förskola och hemma. Men Ebba Busch Thor leder ett parti som tycker mycket konstiga saker som rimmar illa för oss som strävar efter jämnlikhet. Bakåtsträvare är vad de är.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.